Göteborgsposten – 3 januari 1862, sida 2

hade erbjudit sig att komma tillbaka om aftonen med en ny säng, som han sade vara på högsta modet i Paris. Madame Rupprecht hade vari ute hela morgonen, sade hon, för att skaffa underrättelser om Monsieur de la Tourelle. Han var egendomsherre, hade ett litet slott vid Vogeserna samt jord dertill, men hade dessutom stora inkomster från ett annat håll. Kort sagdt, det var ett godt parti, såsom hon anmärkte med vigtig min. Hon tycktes icke sätta i fråga att jag skulle vilja afslå havs anbud, sedan jag fått veta att ban var så rik, och jag tror att hor icke skulle tillåtit Sophie att välja, äfven om har varit så gammal och ful som han var uug och vacker. Jag vet icke bestämdt — så mång händelser ha passerat sedan dess och gjort mins minnen orediga — om jag älskade honom elle icke. Han var mycket fästad vid mig; han nä stan skrämde mig genom häftigheten af sin kärlek. Och alla omkring mig funno honom myeket intagande; de talade om honom som om der mest förtjusande af alla karlar och om mig såsom om den lyckligaste af flickor. Han förlängde sitt vistande i Carlsruhe, der på besök hos er vän, för att fria till mig. Han öfverhöljde mig med presenter, som jag icke ville taga emot förrän Madame Rupprecht låtit mig förstå att de vore ett löjligt pruderi att afslå dem. Mångs af dessa presenter voro dyrbara juvelsmycken