Göteborgsposten – 31 december 1862, sida 2

— Gud är med oss! ljöd en mild stämma, låtom oss hoppas på Hans godhet, för att kunna belöna dem, som hafva lidit! Och Skogsblomman slog sina armar kring de båda unga nygifta qvinnornas lif och tryckte dem till sitt bröst. — Mina systrar! sade bon samt kysste dem, De öfriga i denna berättelse framställda personernas öde tillhör för det mesta de blad af Frankrikes historia, som äro egnade det första kejsardömets ärorika period och återfinnas der, hvarföre vi dit hänvisa läsaren, isynnerbet som de i vår berättelse blott framstått såsom taflan fyllande bifigurer. Och nu farväl! SLUT.