männen, och grep tag i gevärspipan. Den andre karlen höll den andra qvinnan tillbaka, då hon sökte fly, och kastade henne till marken. Hon föll säkerligen afsvimmad, ty hon gjorde ej mera någon enda rörelse. Karaibskan kämpade mot den förste och sökte frånrycka honom barnet. Pistolen riktades mot den fårgade qvinnans bröst. Allt detta hade försiggått med blixtens hastighet. Skogsblomman hade sprungit upp, Charles hade endast med möda kunnat qväfva det skri af raseri, som denna så upprörande scen framkallat. -— Min syster! utropade Skogsblomman. Och hon rusade framåt, utan att bry sig om faran. Hon kastade sig i det varma vattnet. Dettas temperatur var likväl cj så hög, att det kunde bränna upp henne; men de förpestade ångor, som uppstego derur, qväfde den modiga flickan. Charles såg henne göra en krampaktig ansträngning . ..han såg hennes händer utsträckas mot andra sidan af bassinen ... han såg henne afmattas ... Kj heller han beräknade nn langre faran . . . Hållande anden, gjorde han nu i sin ordning ett språng midti i det farliga vattnet . . . Han grep tag i Skogsblomman, tog benne med den utomordentliga styrka faran inger på sin ena arm, sköt med förtviflans fart genom bassinens vatten och lyckades uppnå öppningen, der ban,