Göteborgsposten – 30 december 1862, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. — Låt oss klättra upp mot Svafvelkällan! utbrast Charles och gaf tecken åt den unga flickan att följa bonom. — Nregersoldaterna förföljde dem i hack och häl. Flyktingarne uppnådde ändan af ravinen: der reste sig en lodrätt klippvägg framför dem. Den plats, å hvilken Charles och Skogsblomman befunno sig, var på alla sidor stängd af klippor, hvilka sträckte sig lika höga murar upp mot molnen. Ställningen var förfärlig. Negrerna utstötte vilda glädjerop och rasande botelser trängde ända fram till dem... deras fiender voro ej mer än hundra steg borta, men de sköto likväl icke: De ville taga sina fångar lefvande, för att låta dem undergå denna vidriga och barbariska behandling, som det är dessa vilda befolkningars största lycka att få utkräfva. Charles skummade af raseri. Han skulle dö utan ära genom oädla fienders händer, dö utan hämnd, utan förmåga att kunna rädda från negrernas raseri den sköna karaibskan, som nu stod — ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—0808.