Göteborgsposten – 27 december 1861, sida 3

salllardiga, om Irent tagits i beslag i sjellva de engelska farvattnen. Den engelska regeringen, menar bladet vidare, kunde i det skedda icke finna någon anledning till stridigheter; England har för många intressen alt fästa afseende vid, att det skulle riskera on brytning med Förenta Staterna, der en half million soldater stå väpnade och kunna mom två dagar uppnå Canada, hvars gränser icke äro i stånd att motstå en dylik invasion. England skall derför svårligen öfverila sig med att lägga en strid med Amerika till de otriga svårigheter, mot hvilka det har att kämpa. — Detta språk öfverensstämmer fullkomligt med det, som alltsedan den första underrättelsen om sydemissariernas tillfångatagande gått igenom nästan alla nordamerikanska uttalanden, såväl regeringens som pressens. De ywringar, man velat anse såsom tecken till fredlig stämning och eftergifvenhet, härröra, närmare sedt, endast från okunnigheten om Englandshållning eller snarare trån blindt och öfvermodigt hopp om, att England skall fegt finna sig uti hvad som skett. I detta ljus ser äfven Times saken, då det stora bladet säger: Lincolns yttrande, det man ej har något krig att befara, så tramt England icke skulle söka efter en förevänning ull fientligheter, måste efter närmare ötvervägande gora det intryck, att det ej är annat än ett återupprepande af den hittills så allmänt brukade förnärmande tonen och at förtröstan, att England skall skatta sig lyckligt at att i en eller annan fin manöver finna en förevänning till att låta en så skamlig bebandung öfvergå sig. Detta måste man snarare se deri, än ett tecken till den ärliga afsigten, alt hastigt gifva upprättelse. Antydningen al, att den, som man slagit i ansigtet, söker gräl, ar lika litet lämplig av väcka förväntan om, alt man är redo atgöra saken på ett rättvist sätt, som det förslaget från en lagötverträdare, hvilken underlagt sig en annans egendum, skulle vara: att hänvisa saken till en xompromiss. Likaledes vittna presidentens ord, att kabinettet 1 Washington i så tall ej nyser några bekymmer, snarast om den tryggnet, som framkallats genom straffrihet som egt rum vid föregående ötverfall. Den omtändigheten, att presidenten fordrar ofantliga summor för anläggande at anfallsverk mot UVanada, ölfverensstämmer ätven föga med tredliga förutsättningar. Man må frukta tor, all Sewards och hans kollegers sjelfförtrvende allena grundar sig på den tron, att en undskyllan tör förnärmeisen skall twillsvidare vara alldeles tillräcklig, och att man kan tasthälla Mason och Blidell på obestämd tid, för atv) tramkalla en underhandiing mellan de båda länderna, hvilken man, då det lägliga ögonohicket tyckes vara kommet, kan dritva upp will nödig grad af bitterhot. Enligt parisertiduingen , Patrie, hvars uppgifter dock oftast visat sig vara af någor! apokryfisk natur, skall engelske gesandten i Washington, lord Lyons, om Englands ultimatum antages, vidare, fordra, att engelska skepp medgitvas tillträde till de sydliga hamnarne, dertöre att blockaden ej är effektiv. Englands ultimatum fordrar kategoriskt svar inom 8 dagars förlopp. I amerikanske finanswinisterns berättelse ör kongressen anslås tullinkomsterna skola ofter det nuvarande systemet under 1862 törminskas från 57 väll 32 millioner dollars. : Han föreslår derföre en förhöjning i tullen på socker, the och kaffe, samt några ytterlisare förhojmugar i skalter och atgitter; vidave införandet at en accisafgilt for spirituosa, sobak, banknoter (?) och papper. Utgifterna or 1862 anslås will 543 millioner dollars, hvarat de 329 millionerna äro betäckta, så att det uppstår ett doficit at 214 mill. dollars. Denna berättelse har, enligt hvad redan förut olilvit nämndt, gjordt ew mycket ogynsamt ntryck i de finausiela kretsarne, Tvenne nya sydemissarier sägas vara på väg till Europa med ängt. Clyde. Ratazzi, som velat nedlägga sin befatting såsom president inom stalienska depnteade kammaren, har nu tagit sin alskedsansöan tillbaka. — Rörande den framlagda budseten skrifves nu något närmare, att 1861 rs deficit utgjort 400 millioner francs, och leficit för 1862 anslås till 317 millioner fros. från dessa summor skola dragas 35 millioner rancs för realiserade neapolitanska och 28 nillioner för sicilianska rentes, samt 500 mill. ör det sista lånet. Af det resterande deficit, 54 mill., skola, enligt finansministerns förlag, 140 millioner betäckas med nya skatter, eml. inregistreringsskatten 50 millioner, afift å ealt och tobak 5 mill., åtskilliga andra indre afgifter 5 mill., skatt på jernvägar 5 ill. på landtegendomar 25 mill, på spiri1088 20 mill., på lösöre 30 millioner francs. at Cftama4 anda I SM 10 mf Age AA CC RR CV LL L — rem Ga Am MM mm -—-—TD TD OM