Göteborgsposten – 24 december 1861, sida 1

ningen, men i detsamma hördes äfven gevärsskott i vester, med hvilka blandades starka hundskall — Blodhundarne! utropade Maburec. Alla stannade. — Hvad är att göra? Hvilken väg skola vi följa? utropade Henri, riktigt darrande af otålighet. Charles började eftersinna. — Karaiberna angripa förstäderna från tvenne häll, sade han. Säkerligen är ett af dessa anfall låtsadt, för att skydda det andra, på hvilket man egentligen räknar. Henri! du skall taga befälet öfver den lilla kolonnen; Mabhurec skall vaka öfver dig. Vik af åt vester! Hjelp våra vänner! . .. — Och du? sade Henri. — Jag går i motsatt riktning, för att få reda på, hvilka de äro som strida der. — Går du ensam? — Javisst. -— Men låt oss dela på vårt manskap! — Nej. Då skulle hvardera truppen vara för svag och icke kunna motstå. Ensam skall jag kunira undgå faran... —: Jag gör er sällskap sade Mahurec. — Och hvem skall vaka öfver Henri? — Men... — Tyst! lyden! afbröt Charles. Du, Henri, har erkänt mig som anförare för expeditionen,