Göteborgsposten – 23 december 1861, sida 1

hela östra delen af Saint-Vincent och bilda ei skyddsgördel omkring ön, i hela sin nakenhet fö de annalkandes ögon. Iöster urskiljde man snar inloppet till den lilla vik, som bildar Karaiberna hamn, och till hvilken vi i början af denna be rättelse fört läsaren. Midtemot låg det förfärliga skär, mot hvil ket det fartyg förr krossats, från hvilket Charles dHerbois liksom genom ett underverk räddat et stackars barn. — Kapten, minns ni platsen! sade rorgän garen. Tllehöe, Skogsblomman och Morgonstjer. nan. Stopp och belägg, hvad det skall smaka att än en gång få kasta ankar hos dem. Snart lade båten till land. De båda officerarne hoppade i land först: Mahurec följde dem och efter honom kommo de tretio beväpnade män: nen. Roddarne stannade qvar, för att vakta öf. ver båten. — Tag befälet, Charles! sade den ene aj officerarne till den andre. Du känner landet, du bör vara chef för expeditionen, och jag samt Mahurec skola vara dina löjtnanter. — Ah, min bäste Henri, svarade Charles, expeditionen är mycket lätt. Det är blott fråga om att komma fram till hyddan. — Framåt marsch då! vi följa dig. — Men, återtog Charles efter en stunds eftersinnande, vi få ej taga med 0ss allt manska