Han tog nu ett elddon, slog eld och tände upp ett ljus, med hvilket han upplyste bodkammaren. Rummet var tomt. Bamboulå genomsökte boden, äfven dena var alldeles öde. — Han skulle dock vänta mig här, mumlade Bamboulå. Han skyndade ut i portgången, utan att ens sluta till dörren igen, och ilade uppför trappan till tredje våningen ... En dörr fanns midtemot honom ... denna dörr stod på glänt... Bamboula utstötte en kraftig ed. — Hvem har då gått hitin? sade han. Till denna dörr har jag ensam nyckeln... Men Roquefort hade den också, tillade han efter en stunds betänkande. Bamboula tog upp ur fickorna ett par pistoler, hvilka han noga undersökte. Derefter stötte han upp dörren och gick in i rummet, utanför detsamma i hvilket ofvannämnde scen passerat mellan de båda systrarna Blanche och Lonore. Det första rummet var tomt. Bamboulå gick in i det andra äfven det var öde. Han skyndade tillbaka till förstugudörren, hvars låg han började undersöka. — Det har ej blifvit uppbrutet, sade han. Man har således kommit in med nyckel. Han stängde nu igen dörren, som ban barrikaderade med en stor koffert, hvarefter han började sina undersökningar.