Göteborgsposten – 20 december 1861, sida 1

—— RER tRRRE RESER EE EE inom fosterlandets litteratur, men inom dessa kalendrar döljer sig ofta en eller annan uppspirande talang, som förtjenar dragas tram 1 dagsljuset, för att från kalendrarnes dritbänkar öfverflyttas i en sundare och friskare jordmån. Dessutom hafva julkalendrarne en ej ringa utbredd läsekrets, hvilken månget framstående, lärorikt arbete med skäl kan afundas dem. De stickas under namn at julklappar 1 händerna på våra unga qvinnor, och blifva derigenom at ej ringa betydelse. Kalendrarnes innehåll bör allenast af denna anledning vara väl valdt och at ett framför allt sedligt innehåll, ej ewt sådant, der sinnlighetens glöd döljer sig under blomsterspråket. Man må invända, att kalendrarne äro blotta dagsländor, hvilka födas med julen och dö med den; men dagsländorna hatva ätven silt värf att utföra i naturens tjenst, äfven de ha sitt dagsverke, och det goda, som inhemtas af en julkalender, har sitt ovanskliga värde, såframt det verkligen är godt, likasom det onda i densamma kan verka lika för giftande som trots det i någon annan bok. Främst i den långa skimrande raden må nu nämnas Svea, som redan hunnit sitt adertonde år och i allmänhet gör skäl för sin titel Folk-kalender. Det rikhaltiga innehållet börjas med en at Crusenstolpe törtattad letnadsteckning af enkedrottning Desideria, jemte litografi. Denna lefnadsteckning är nästan ett litet mästerstycke i sitt slag, och oaktadt sin korthet tillräckligt omfattande. Stilen som vanligt utan effektsökeri, klar och ren; derpå en lefnadsteckning, nemligen öfver General von Döbeln af Kjellman-Göranson. I ett poem öfver det snart nästan bortglömda har en sig natur A. B. ådagalagt en ledig versifikation och kärlek för den snillrike Gustafs tidehvart. En sommartur till Areskutan at prof. N. J. Andersson är en särdeles lycklig skildring at vissa trakter af Jemtand, h.ilken provins författaren förutspår en särdeles rik och lofvande framtid; denna reseskildring åtföljes al en karta och afbildningar at Åreskutan, lännsjön och Tännforssen etter teckningar af den lofvande landskapsmål. P.D. Holm. Fiole-Mats är namnet på en liten berättelse at signaturen E. R., till Amalia Lindegrens tafla Dansande barn i en Dalstuga. Fort. törråder i denna berättelse egandet af en god stil och ej oäfven conceptionsförmåga. Fru Schwartz har lemnat en på en historisk episod ur drottning Desiderias letfnad grundad berättelse, i hvilken dock spåras att det historiska blifvit något väl fritt bebandladt. Orvar Odd har bidragit med en skildring af sin attefader Amiral Claus — ett fragment ur en större romans. Örusenstolpes Dödsrunor intaga som vanligt en framstående plats, ehuru några i dem förekommande sidohugg åt det för den gamle bekante förargliga Norge och åt konungen borde ha varit borta, emedan de endast störa de i öfrigt oftast, såsom sig hötves, nästan plastiska nekrologerna. HEhas Sehlstedt har lemnat Reseintryck under en ångbåtsresa, hvilka genom sin triska humor ej litet påminna om Wallenberg. Dessutom tår man del af ett bref från Tegnör till K. A. Nicander, samt åtskilliga illustrationer med thy åtföljande teckningar af bekanta pennor. — Svea är således fortfarande förtjent af den gunst, som under föregående jular blifvit henne till del. Miniatyr Almanach är likasom Svea en Aa