Göteborgsposten – 19 december 1861, sida 1

börjat uppsätta flera regementen efter liknande principer. Från New-Orleans har man ett annat helt olika beskaffadt regemente, NewOrleans, Zouaver, klädda i röda mössor, blåa broderade jackor och benkläder med ljusgråa och röda ränder. Dessa män likna sjöröfvare, äro skäggiga och ha ett stolt utseende. Då vi sågo dem paradera för generalen, gående med långa steg och sjungande en vild martialisk sång, tycktes de oss vara en så fruktansvärd kår som man någonsin kunde önska se. Armåeens exercis är densamma som den fransyskas, stegen hastigare än Zovavernas och längre än engelska infanteriets. Rörelserna utföras med stor precision. Enligt de berättelser vi hört i norden väntade vi att finna trasiga och halfklädda tegementen; men i stället sågo vi under alla våra ridter genom de olika lägren ej en enda man som ej hade sin uniform i tjenstbart skick. Man väntade att vinteruniformen skulle utlemnas före den 1 November, och denna skulle bli mera likformig Men den hufvudpunkt, mot hvilken officerarnes och manskapets uppmärksamhet rik: tas, är vapnen. Utom Enfieldrefflan ha de fleste af soldaterna åtminstone en revolver och en bowieknitf; dessa hållas alltid väl skurade och i godt stånd; och den tidiga vana alla karlar inom sydstaterna förvärfva sig i att skjuta ekorrar så snart de äro i stånd att nyttja en bössa, gifver dem en lätthet att bruka sina vapen och en säkerhet i sigtningen, som gör deras eld fruktansvärd. Kommissariatet tycktes vara mycket väl skött. En stor depot af brödämnen är placerad på ett passande ställe och derifrån förses de olika kårerna. Landet producerar för öfrigt allt hvad som behöfves för de ofantliga daghga behofven, och vi sågo ofta stora hopar af boskap och får drifvas. på landsvägen, at hvilkas beskaffenhet det var tydligt att deras färd ej varit lång. En landtbo försäkrade os8 också att det i de båda Virginiaprovinser, som ligga närmast skådeplatsen för kriget, finnes tillräckligt med boskap för att i två år tjena armeen till föda. Vi voro naturligtvis angelägna att taga i betraktande den plats, hvarest den stora strid. som i Europa kallas Bulls Run blef utkämpad. Det öppna fält, der striden stod är knappt en eng. mil i längd och mycket mindre på bredden, Den kuperade. marken sluttar så småningom ned mot midten af slätten och derigenom går Warrentonslandsvägen. På dessa sluttningar egde striden rum. Nordstats-generalens plan var att gå tvärs öfver dalen och falla sydarmåeen i flanken och ryggen. Denna stod i slagtordning utefter Bulls Run och i rät vinkel mot vägen. General Johnston måste derföre ändra front, men fann då, att man gjorde ett stark anfall på hans flank och att fiendens hela styrka redan sprängt den samt utfor kullarne steg ned till Warrentonvägen, General MDowell undvek skickligt sydstaternas förskansningar och lyckades föra sina trupper till en punkt, hvarifrån framgången syntes säker. Han nådde utan mycket motstånd vägen och började stiga uppför den ojemna marken framför sin front. Der började den egentliga striden. Gång på gång blefvo sydarm6ens brigader tillbakakastade