Göteborgsposten – 19 december 1861, sida 1

— Camparini, nu är du i din tur vansinnig! Tror du dig hafva mig i ditt våld, derföre att jag är här! Mina försigtighetsmått äro vidtagna. Alla hemligheterna af den förfärliga association, för hvilken du är chef, äro i mina händer, och Fouch skall äfven få del af dem, om du dödade mig... — Tyst! sade galerkonungen. Ännu ett ord och jag skall ej kunna förlåta dig. Du känner våra lagar. MHota icke; lyssna! Du talar om arfvet efter Niorres! Du har gift dig med Blanche, för att komma i besittning af denna förmögenhet. Men vet då, att detta arf hvarken tillhör Blanche, eller Lonore, eller dig! Detta arf är helt och hållet i mina händer. Tvenne barn dogo visserligen med madame de Versac, det ena var hennes son, men det andra var icke hennes brorson. Rådsherrens verklige sonson lefver ännu i denna stund! Saint-Jean hade räddat honom efter öfverenskommelse med sin husbonde. Detta barn lefver, jag upprepar det; jag har alla för dess identitets styrkande nödiga bevis. Eör verlden är gossen död; men han skall, när jag vill, lefva upp igen. Han ensam är arfvinge efter de Niorres! Det är således ett misstag du begått; hvad säger du derom? Bamboulå ryggade tillbaka, slagen af denna oväntade upplysning, som kom hälften af hans förhoppningar att ramla,