Göteborgsposten – 16 december 1861, sida 2

begär af kongressen 700,000 man och 760 millioner dollar. Dessa oerhörda siffror utvisa, att amerikanska regeringen är beredd till att sätta allt på spetsen. Enligt skrifvelse från NewYork, skulle sydtrupperna hafva lemnat Pensacola, tillfölje af nordexpeditionens bombardement mot staden. — Staten Kentuckys lagstiftande församling har, i likhet med forut Missouri, beslutat utträda ur noionen. — Krigsrådet i Quebec har beslutat att Canadas gränsor oförtöfvadt skola sättas i försvarstillstånd. Senare Post. Presidenten Lincolns bådskap till nordamerikanska unionens kongress säges vara mycket energiskt. Presidenten långt ifrån förtviflar om republiken, utan tvärtom hoppas, all det hotande ovädret på den europeiska horisonten skall draga förbi. Han finner i det förflutna de bästa utsigter for framtiden och är fast besluten att verkliggöra dessa utsigter genom ett energiskt knrglörande, hvilket ej tillåter någon kompromiss (det vill här synas som om den förut nämnda uppgitten afser att detta yttrande afsåge , Trentatfären ej är så riktig, utan snarare afser bemedlingar mellan nordoch sydstaterna). Lincoln förklarar sig vidare vara genomträngd af den ofvertygelsen, att nationen skall bringa hvarje offer för uppnåendet af detta mål, och han anbefaller kongressen att uppträda på samma sätt som hittills med klok sparsamhet och försigtig energi. — Bådskapets innehåll är visserligen ännu icke fullt kändt, men , Times antager, att presidenten Lincolns bådskap innehåller afgörande om krig och fred. Bladet betraktar med oro de talrika yttringarne at upphetead sinnesståmning bland det amerikanska folket och befarar, att ännu värre saker förestå. ,Morningpost såger, att om England förklarar nordstaterna krig, skall detta börja med sydstaternas erkännande och sannolikt allians med dessa. Etter krigets slut skulle England af Förenta Staterna fordra ersättning för krigsomkostnaderna. Det är utom tvifvel, att folket i Nordstaterna törespeglar sig att, i händelse at ett krig med England, fred skall bli sluten med sydstaterna och desså göra gemensam sak mot England, ,arffenden. Det dåraktiga i denna törmodan kan endast af en blind folkfanatism lemnas ouppmärksammadt. — I Daily News berättas, att general Scott haft ett samtal med kejsar Napoleon, och att denne yttrat sig vägrande mot ett verksamt ingripande, men deremot tillrådt en om möjligt fredlig biläggning at tvisten med Englaud. Från Turin skrifves om deputerade kammarens förtroendevotum will ministåren narmare: ,, Kammaren stadtästar regeringens beslut af den 27 Mars, hvilket proklamerar Rom som Italiens hufvudstad och uttalar det ullhtsfulla hoppet, att regeringen skall på det ifrigaste sörja för nationalbeväpningen och en verksam riksorganisation till skydd för personer och egendom. Kammaren tager vidare till efterrättelse ministårens förklaringar angående allmänna säkerheten, angående valet af hederliga, dugliga och patriotiska embetsmän, domstolarnes reorganisation, de allmänna arbetenas påskyndande, upprättandet af nationalgarder, samt andra åtgärder, hvilka kunna tjena till sydprovinsernas bästa — och går öfver till dagordningen. — Denna dagordning antogs med 232 röster, deribland RaLazzis, mot 79. Angående Vesuvii senaste våldsamma utbrott skrifves från Neapel den 11 dennes, att prefekten och syndikus derstädes begitvit sig till nörheten af de nya kraterna. Intill midnatt rådde stor ängslan i Torre del Greco, som lidit mycket tillfölje af utbrottets häftighet och omfång. Senare tog lavan riktningen mot Torre Annunciata, ett endast föga bebudt ställe. På morgonen den 11:te egde ett nytt utbrott af hufvudkratern rum. Den hotande olyckans storhet kan icke förutses. Såvidt man vet, har ännu icke något menniskolif gått förloradt. Franska Moniteuren innehåller ett kejserligt dekret, enligt hvilket dekretutkastet ingående förhöjningar af de i budgeten uppagna utgifter hädanefter skola först framläg