Göteborgsposten – 16 december 1861, sida 1

De skola ej länge stanna qvar på maktens tinnar: de ha ej nog starka händer, för att kunna behålla sin plats. De båda Konventsledamöterna hade närmat sig till hvarandra och samtalade under hviskningar. — En man! fortfor Fouche för sig sjelf. Det skall således icke framstå en man ur denna revolution. Mirabeau ! Marat! Robespierre ! BEgoiemen och lasten beherrskande talangen! En slagtares passion tagen för patriotisk bänförelse : fåfångan och svagheten förenade med behofvet af despotism. Se der allt hvad denna stora tid har gifvit, fastän den öfverflödar med talanger, och kraft bor i allas sinnen!... Men ett snillel.. ett snille!... det är det som Frankrike behöfver. — Vi skola underrätta Merlin, Dumont och Pichegru om hvad du sagt oss, sade Tallien till Fouch, och vi skola delgifva dig komiteens befallningar. Fouchå bugade sig med ett ironiskt leende, men utan att svara. Barras och Tallien aflägsnade sig. Fouch kastade sig i en stol och gnuggade konvulsiviskt de papper han hade i handen. — Pichegru, mumlade han eftersinnande, han är alltför svag... Lefebvre! lika oduglig administratör, som han är förträfflig soldat...