Göteborgsposten – 14 december 1861, sida 1

107 AM UCL fOlfaS DeESIUL OIM BLaALHallalvenapets afskaffande, var således fullkomligt oberättigad; liksom den ej heller slagit någon särdeles djup rot inom nationen, mera af en outredd, brodervänlig instinkt hos denna, än af sedermera genom nödiga upplysningar från lämplig ort erhållen kunskap om rätta förhållandet. Det är emellertid särdeles glädjande, att finna detta öppet uttaladt från norska sidan, ty stämningen inom Sverige skall härigenom säkerligen komma på en fullkomligt medveten och redig samt derigenom äfven öppet försonlig ståndpunkt. Samma måste äfven bli förhållandet i Norge, och de båda förenade rikena, hvilka ba allt att vinna af ett godt förstånd sinsemellan, skola nu lättare kunna räcka hvarandra händerna till ett öppet, broderligt handtag. Visserligen skulle detta handtag vexlas öfver den bedröfliga gestalten af en fallen statsman; men åsynen af honom skall vara en varning för de båda nationerna, att ej tanklöst brusa upp vid minsta förtalande hviskning från någon missförstående vän eller simpel egoist. i Morgenbladets insändare fortfar: De unionella tvisterna hafva nu — det känna vi alla — nått den punkt, då frågan om sjelfva unionens bestån.l kan bero af vår ministers uppträdande. Att vår politik under dylika omständigheter skulle vinna af att vara i händerna på män, hvilka så godt som göra en försoning omöjlig, kan jag på intet sätt förstå. Tvärtom! jag tror, att det aldrig varit nödvändigare än nu att i Norges råd hafva män, hvilka med obeslöjad blick och passionsfri uppfattning förena förtroende af konung och folk. Storthingets adress gifver visserligen — det medgifves gerna — till en del underrättelse om, hvilken väg man skall gå. Men det bör å andra sidan ej förgätas, att den ytterlighet, hvartill upphetsningen dref riksdagen i Sverige, frambragte en mo svarande ytterlighet inom stämningen i Norge. Storthingets adress bär tydligen spår af de intryck, under hvilka den kom till. Skulle nu ministörerna på båda sidor om Kölen blindt följa den stämning, som rådde på upphetsuingens höjdpunkt, måste unionen gå isönder. Jag känner icke hvarken den svenska ministerens fordringar eller den norska ministerens svar — men jag vet blott, att vår politik i dessa tvister icke kan försvagas derigenom att man får till statsråder pröfvade förmågor, hvilka åtnjuta förtroende både af konung och folk. Ötverlägsen duglighet finner utvägar, hvilka andra icke se. Medvetandet om, att man nar allas förtroende, gifver frihet i tanke och säkerhet i handling. Insändaren framställer derefter statsrådet Stang såsom en sådan man, och då nu konungen inkallat honom i sitt råd, skall H. M:t säkerligen återvinna inom Norge hela sin torna popularitet, samt derigenom ätven större lätthet att reda svårigheterna. Vi ha egnat en särskild uppmärksamhet åt denna insända uppsats, emedan den bär alla kriterier af att förskritva sig från en penna at framstående betydelse inom Norge, och dessutom är lugnt och passionslöst tänkt. Morgenbladet meddelar med anledning af den insända uppsatsen en längre artikel, hvilken utrymmet for dagen dock vägrar oss att utförligare omnämna. Det framgår emellertid af densamma, att den politiska tvisten mellan de båda brödrarikena angående ståthållarsaken till någon del antagit prägeln af personlig oenighet mellan medlemmar af norska och svenska statsråden, och för en sådan, sanningen att säga, stor olycka kan man ej tillräckligt bedja försynen bevara de båda tolken; ty huru lätt stora, endast med största svårighet lösbara konflikter kunna uppstå, derom lemnar oss tvisten angående ståthållarfrågan tillräckligt besked. Vi skola vidare återkomma till ämnet, hvilket vi anse det vara pressens skyldighet att med moderation och lugn söka utreda;ty förr eller senare måste det åter stå främst på dagordningen. Tullstämplingen. Till kompletterande at de pr telegraf ingångna underrättelserna om ändring i stämplingssättet, meddela vi efter Posttidningen följande: Sedan, med anledning af de klagomål, hvilka tid efter annan från de trafikerande i Göteborg försports öfver den myckna tid, som för tullstämpling af utrikes ifrån ankommande manufakturvaror erfordras efter det sätt, hvarpå sådan stämpling för närvarande skall anbringas, äfvensom den skada, som finare väfnader stundom derigenom skulle lida, Fullmäktige för Göteborgs Handelsförening i underdånighet anhållit, att intilldess väckt och på K. M:ts nådiga pröfning beroende fråga om tullstämplingens upphörande kan varda afgjord, den nu gällande föreskrift om anbringande af blystämpel med plakatsedlar och lackstämpel med mindre plakatsedlar, måtte i nåder upphäfvas och i stäl-: let färgstämpling eller lackstämpling, allt efter de olika föremålens beskaffenhet, få användas; har K. M:t, efter inhemtande af K. PÅaAananaltallotuvralcsana Infardrada undauwdouisAa