Göteborgsposten – 14 december 1861, sida 1

ON kunde betraktas såsom ett sätt att tillsvidar få åsigterna kända, Ett sådant tolkningssä medgafs dock ej af majoriteten, och — frå i dag och tillsvidare är börstimman bestäm till kl. 12—1 e. m, Göteborgs Slöjdförening hade igår a ton sammantråde, hvarvid till ledamöter direktionen för nästk. år återvaldes hattmaka ren J. Hedman, grosshandl. J. A. UColliande: rådman F. A. Risberg, målaremästaren C. Ahlin, snickaremästaren D. T. Löfmark sam artisten G. Saloman. Till revisorer utsågo grosshandl. Olof Wijk och Wilh. Röhss, sam till deras suppleant grossh. OC. J. Brusewit: — Vid tillfället beslöt föreningen att höja års afgiften för ledamot till 3 rdr rmt, samt, ifa den erlägges på en gång, till 50 rdr rmt. Ny fabrik. Fabriksidkaren F. Seva berättigades i går af Magistraten att här Göteborg anlägga och bedrifva fabrik för til verkning af tvål, såpa, parfymerier, ljus oc blanksvärta. Vid bortlottning i går af artisten G Brusewitz nyligen fulländade stora tafl: Venderna i Konghella, blef hr John Barcla den lycklige egaren bland nära hundra asp ranter. — Taflan lär komma att skänkas ti Göteborgs museum. Norska ministerkrisen. De med går dagens post anlända norska tidningarne sys selsätta sig mycket med den i Kristiania rå dande ministerkrisen. Det synes nu vara så kert, att utom h. exc. Sibbern äfven stats råderna Birch-Reichenwald, Petersen och Keti Motzfeldt hafva afträdt eller skola göra det Det allmänt aktade f. d. statsrådet Stang är säges det, ännu sysselsatt med bildandet a den nya ministeren, deri han på H. M:t Ko nungens särskildt uttalade önskan biträdes a amtmand Aall, som är designerad taga plat i det nya ministerrådev Till ledamot inon detta och efterträdare inom marinoch post departementet efter Motvzfeldt är kommendö ren Woltgang-Wenzel Haffner af konunge designerad. Om hans politiska äsigter ha v oss ingenting bekant, men han anses allmän vara en duglig karl inom marintacket. Mor genbladet tror för ötrigt ej, att ministerkri sen skall komma att bli särdeles omfattande alldenstund det mesta af det gamla maski neriet, som verkade med hr Birch, väl ickt skall draga i betänkande att verka med h Stang. En insändare i Morgenbladet för dei I:de d:s gör ett ganska skarpt utfall mot h Birch-Reichenwald med anledning af en uta samma tidning uttalad önskan, att det gal: statsrådet ej måtte bli förändradt, emedan ei sådan händelse skulle kunna försvaga den nor ska politiken i dess nuvarande kollision met den svenska. Insändaren yttrar sig gansk: upplysande i många alseenden och, etter hva vi veta, fullkomligt sanningsenligt: Det är ett faktum, att hr Birch-Reichenwald då han efter en längre verksamhet bakom kulissern: trädde fram på scenen, för att utföra titelrollen deu nuvarande ministeren, blef mottagen med djuj och allmän ovilja. Denna ovilja skulle besegras, oc! medlet att besvärja stormen var ståthällareplatsen atskaffande. Det är vidare ett faktum, att man, för att fram kalla beslutet i Storthinget, begagnade den okonsti tutionela metoden, att på förhand lofva sanktion Beslutet blef fattadt, och K. M:t var villig att sank tionera. Men sanktionen blef uppskjuten, och hvar före? Jo, för att framtvinga beviljandet af ett mini stergage. H. M:t reste, och med honom reste kan ske för alltid det gynsamma ögonblicket. Den svenska agitationen började och antog ha stigt dimensioner, hvilka tvungo konungen att gån, etter annan uppskjuta sakens behandling och slutli gen neka sanktion. Och huru uppträdde nu unde dessa stridigheter den nuvarande ministeren eller rät tare den förste ministern (Birch-Reichenwald)? Jo alldeles som man kunde vänta. Han uppträdde son en man, hvilken satt hela sin existens på detta en; kort (ståthållarplatsens afskaffande) -— han stre med förtviflans mod för sin, icke vår sak — ja, ha! stred så, att konungamakten länge skall bära märk efter kampen. Konungen hade i sin minister en mot ståndare och ingen rådgifvare. Konungen — afhål len af sitt folk, och ministerns välgörare — egde an språk på, att mera afseende tästades vid honom. De kan ej fela, att hans förtroende till denne ministe måtte vara starkt rubbadt. Häraf framgår tydligt, att norska Stor thingets af ett parti här i Sverige så bitter och orättvist klandrade beslut inom ståthållar frågan härledde sig hufvudsakligast från e! enda persons machinationer och, det är otvit velaktigt, H. M:t Konungens alltför stora för troende till honom. Detta förhållande bord ej ha varit obekant för de svenska riksdags medlemmarne, hvilka dock, och efter dem ei stor del af nationen, läto förblinda sig a ett nu klart i dagen liggande escamotag Dllan Aamnitarnnda atäönmninm:m omm man AaXlhen av