Göteborgsposten – 13 december 1861, sida 1

dige? ... Jag skulle heldre hugga af den än låta den besudlas genom beröring med er. — Ja... ja! inföll Bamboulå, hvars kallblodighet icke förnekade sig, sådana saker låta säga sig, men ej verkställa sig. Dessutom hör mig vidare. Jag älskar er icke, jag upprepar det. Jag är alldeles icke kär i er, och det är just det, som ger mig styrka. Jag eftersträfvar endast rikedomen och ej makten. Jag vill, att ni skall hata och förakta mig! det är derföre jag talat. Min plan är mycket enkel. Er syster skall inträda i ett tyskt kloster och der afgifva sitt klosterlöfte. Jag har således endast att göra med er ensam, eftersom ni blir hennes arftagarinna. Vi skola gifta oss med hvarandra: då ni undertecknar äktenskapskontråktet, skall ni på samma gång äfven sätta ert namn under en förut uppsatt handling, genom hvilken ni till mig donerar allt hvad m eger. En sådan donation är oantastlig, ty den kan endast angripas af er familj, och ni har ej mera någor sådan. Sedan jag väl blifvit gift, eger jag edra fem millioner, och jag åtager mig, att genast lägga dem i min kassa. Ni skall bli fri, och eftersom ni ej kan lefva tillsammans med mig, skall ni taga er tillflykt till det kloster, i hvilket er syster instängts. Förstår ni pu fullkomligt alltsammans? — Och om jag vägrar? sade Blanche. — Ni skall det icke.