Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. XXXVII Samtycket Blanche gjorde en häftig ansträngning öfve sig sjelf. — Ni afstår således icke från det skändlige mål ni sträfvar till? sade hon. Ni vill då gift: er med mig? Ja. — Ni vill tvinga mig? — Ja. — Jag skulle, enligt hvad ni sjelf sagt smutsa min hand med att lägga den i er, som är fläckad med de minas blod och gjutit gift min familjs sköte. — Ah! sade Bamboulå teende med en oför skämdhet, hvilken förrådde hela hans uselhet, on ni ryggar tillbaka för att fatta min hand... så skall jag taga hanskar på mig. — Jag skulle gifva min hand åt er, elän x) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—290