Göteborgsposten – 12 december 1861, sida 1

— Ja, jag var likväl ej ensam, men jag medgifver med en viss stolthet, att jag varit en af de förnämsta ledarne af denna märkliga affär. Blanche syntes tillintetgjord, men utropade häftigt : — Men hvarföre säga mig allt detta? — Låt mig sluta, återtog den obarmhertig e bandhten. Nu hatar ni mig. Jag begagnar mig af denna känsla, som jag är nog lycklig i inge er, för att en sista gång begära er hand. Blanche svarade icke. Hon trodde sig vansinnig, så vidrigt föreföll henne allt hvad hon hörde. Bambould förstod hvad som försiggick inom hans offers själ. — Lugna er, sade han, och hör vidare. Jag vill nu förklara mig tydligare. Ni eger eller skall en dag ega 5 millioner. Dessa 5 millioner vill jag ha för mig ensam. Är detta tydligt? för att få dem säkert, finnes för mig endast ett medel: äktenskap. Således måste jag, för att komma i besittning af dessa 5 millioner, gifta mig med er. Det är fullkomligt logiskt, ej sannt? (Forts.)