Göteborgsposten – 11 december 1861, sida 2

Från Utlandet Den italienska deputerade kammarens session den 6:te dennes var af särdeles framstående vigt för ett bedömmande af ltaliens ställningar och förhållanden, emedan de flesta ministrarne då uppträdde och redogjorde hvardera för sitt fögderi. Konseljpresidenten Ricasoli tog först till ordet. Han bestred först en af deputeraden Musolini uttalad åsigt, att Frankrike är Italiens värste fiende. Det är att bevisa motsatsen. Frankrikes non-intervention är ett bevis på dess oegennyttiga vänskap. Italien måste vara Frankrike tacksamt, men måste jemväl sätta sig i stånd till att kunna handla utan utlandets bjelp. — Sedan Kicasoli derefter redogjort för landets inre förhållanden, meddelade han, att ett fördrag afslutats med Frankrike angående banditväsendets undertryckande. Upphätvandet af ståthållareskapet i Neapel var en nödvändig följd af principen om Italiens administrativa enhet. Ståthållareskapet på Sicilien skall med det första bli upphäfdt. Med afseende på den romerska frågan yttrade han, att en ombildning af påfvedömet måste ske i öfverensstämmelse med Frankrike; våldsamma åtgärder vore omöjliga att använda. Frågans lösning vore endast möjlig, om katolikernas stämning vunnes för planen. Frankrike ogillar icke denna plan, men anser det blott icke lämpligt att för ögonblicket framlägga den inför påfven. Ricasoli afslutade sitt uppmärksamt athörda föredrag med att uppmana kammaren till att gifva ministören antingen ett öppet förtroendevotum eller ett lika öppet tadelvotum. (Den omständigheten, att Ricasoli kunde så ställa allt på spetsen af ett votum, bevisar, hvad man länge påstått, att ministeren Ricasoli varit vacklande). Justitieministern Miglitti atgaf derefter en framställning af administrationens tillstånd, i hvad angick hans minister. Krigsministern della Rovere lemnade en öfversigt af rikets stridskrafter. Genom bibehållandet af den frivilliga sydarmeens cadres skulle man lätt kunna organisera 40,000 man, isynnerhet om Garibaldi, såsom regeringen hoppas, vill öfvertaga befälet öfver desamma. Den stående kåren är 262,000 man stark, hvaraf 200,000 man stå stridsfärdiga. Genom utskrifning kan man få ihop 94,000 man. Armeåen skulle således till våren kunna räkna 300,000 stridsfärdiga män. Dessutom hade man 12,000 man nationalgarde. Vapen och krigsmateriel finnes i öfverflöd. Ministern för de allmänna arbetena, Peruzzi, höll ett mycket märkligt tal, som väckte stort uppseerde. Han redogjorde utförligt för tillståendet i sydprovinserna, hvilka han för kort tid sedan genomrest, och der han öfverallt emottagits af befolkningen med jubel. Marinministern Manabrea försäkrade, att Italiens flotta snart skall vara dubbelt så stor som Österrikes. ts VENEREA no