Göteborgsposten – 10 december 1861, sida 1

AR AM SA rann ANA I YE MAME företedd byggnadsplan taga i anspråk på annat håll behöfliga medel, der det lätt kunde hända att etter en viss undervisnigsmethod beräknade skollokaler antingen skulle finnas rent odugliga eller föranleda stor kostnad for alb på annat sätt anordnas. Det vore riktigast aut, när byggnadsplan blifvit for Stadens Innevånare framlagd och godkänd, beslut då fattades om medels anskaftande, genom lån på längre eller kortare amortering, eller genom anvisning på då disponibla tillgångar. Hr 5. A. Hedlund förenade sig med hr Lindström; men skulle i nödfall nöja sig med 20,000 rdr till Byggnadsfonden, Han framhöll behofvet af nya skollokaler. Vexelundervisningsskolan på Arbetshuset kunde sannolikt icke länge få behålla sin lokal. Det vore omöjligt att bibehålla ordning bland hjonen, då barnen (!) skulle ha fri passage till och från skolan (!). Utsigterna voro icke så mörka som den foregående talaren skildrat dem. Den genom folkundervisningen verkade redan märkbara förbättringen i sedligheten skulle medföra miuskning i fatugvärdsutgifterna. Det vore samhället mest värdigt att använda brånvinsmedlen till Folkskolorna. I Köpenhamn och Norrköping hade stora summor anslagitws till skolbyggnader. Knotet öfver taxeringen gällde endast den ojämna och obilliga foraeloimgen. — Hr J. J:n Dickson, vice Urdforande tör Borgerskapets Aldste likasom för tillfället ipom Fattigtörsörjningsdirektionen, tillstyrkte br Lindströms förslag om 30,000 rdr till tolkskolorna. Folkskoleväsendets utveckling här på platsen hade gifvit anledning till stor beläteubet och han ville för sin del med nöje bära den tillökning i utgift som derat skulle blifva en töljd. Det syntes honom vara ganska tillbörligt atwt taga de reserverade medlen i anspråk för de löpande utgifterna; bättre så, än au höja uttaxeringen. — Hr BE. G. Lindström beklagade att han i skolfrågan såg en gifven motståndare i en eljest högt värderad vän och vidhöll sitt af hr Dickson omtattade förslag. Den mörka tafla, som aflektor Blomstrand blifvit upprullad, hade icke sin motsvarighet i verkligheten. Med de stigande kommunaiutgifterna växte också samhällets förmåga att böra skattebördorna genom framåtskridande i tolkmängd och välstånd. Det vore icke rätt att för mycket draga vexel på framtiden. Man tår icke försumma sånigstiden, om man skall kunna vänta växten ofvanifrån. Lekt. Blomstrand beklagade att han ännu en gång tvingades att begära ordet i samma sak, då de foregående talarne nästan uteslutande riktat sig mot hans första anforande som blifvit i mer än ett hänseende missförstådt. Han hade aldrig åsyftat att berötva Folkskolorna nödiga medel både till underhåll och byggnader. Han var så mycket mera viss derom att medel i sistnämnda hänseende icke skulle vid behof saknas, som Stadens Innevånare äro genom särskild lag förbundna att bekosta alla för folkskoleväsendet nödiga utgifter. Han hade egentligen åsyftat att uppmana till sparsamhet. Missnöjet med taxeringen kunde icke bero på en ojemuhet i fördelningen, hvilken aldrig kan helt och hållet undvikas. När denna sker efter samvete, utan någon inskränkning genom yttre bestämningar, finnes ingen anledRR