Göteborgsposten – 10 december 1861, sida 1

MAR RAS ATSU ty du förolämpar Republiken, då du förolämpar min person. M:me Gervais betraktade återigen sin äkta hälft och ryckte på axlarne. Hon förstod ej ett ord och hennes tålamod var slut. Blodet steg benne åt hbjernan och hon riktigt darrade af raseri Gervais såg på henne med en beskyddande och leende blick. M:me Gervais brast ut i ett gapskratt. Hon sprang fram till sin man, tog honom i armen och knuffade bonom undan, så att han nedföll i en stol. Derpå tog hon sjell en stol,på hvilken hon slog sig ned, så att hon satt ansigte mot ansigte med Gervais, hvilken sålunda höll bokstafligen blockerad i ett hörn af rummet. — Seså, sade hon, låtom oss nu förklara oss. Under de tvenne år du varit borta och lupit omkring bland vildarne, har du kanske haf för vana, att anse en burtru som femte hjulet under vagnen ... Men pass! Jag anser äfven mig äfven vara något! Jag har stämma inom vwåri huskapitel och jag begagnar mig deraf. Du måste punkt för punkt redogöra för mig hvad dt gjort sedan kl. 3 i går, då du aflägsnade dig med Gorain. Hvar han j varit? — I Palais-Egalit! genmälte Gervais, son nu började känna sig litet illa till mods. — Och i stannade der ända tills i dag? — Nej, min vän.