Göteborgsposten – 9 december 1861, sida 2

postbåten. — Det är så många omständigheter som tala för sanningsenligheten af detta senare påstående, att vi ännu icke vilja tästa någon tilltro vid deras ord, som äro nog ;optimister att anaga en fredlig lösning af trågan skola kunna göras verklig. Såsom ett faktum qvarstår i alla hänseenden, att England tager saken på den mest allvarliga sidan och gör sig beredt att möta alla eventualiteter. I torsdags skulle transportångaren Melbourne altgå från Woolwich med trupper och krigsmateriel till Halitax eller någon annan britisk-nordamerikansk hamn. Fartyget medlör 25,000 fullständiga armaturer och wmonturer, en mångd haubitzer, ett 12-pundigt och ett 9-pundigt batteri, ett antal armstrongkanonuer, 7 officerare och 240 man etc. Audra transportfartyg väntas äfven skv!a med det snaraste ufsgå vill Canada och andra britiska kolonier i dessa trakter. Stämningen inom England är äfven så bestämd, alt man ej kan mera om deusamma hysa några tvitvel. England fordrar en tilltredsställande förklaring af unionen och fullständig upprävtelse: kommissariernas frigifvande och uttalandet af att man beklagar den kränkring som tillfogats engelska flaggan — i motsatt fall krig! så lyder det allmänna ropet och det är redan bekant att engelska regeringens depesch i detta afseende till unionsregeringen går i samma riktving. Englands ställning i frågan är således bestämd. Beror nu på om amerikanarne skola taga sitt förnuft tilltånga, hvartill kännedomen om pobelns fanatism derstädes lemnar föga hopp. Rörande engelska regeringens förbud mot utförandet af vissa krigsförnödenheter skrifver Times för d. 2 d:s: Under de senaste dagarne har befallning utgått om forbud mot utförsel af en ofanthg mängd salpeter, som inköpts af unionsregeringen, och i dag offentliggora vi en proklamauwuon, hvilken forbjuder uttörsel af hvarje ämne, som kan användas till beredning af krut. Hvad salpeter beträffar, så tyckes det hafva varit unioasregeringens plan, att genast förse sig med det för et långvarigt krig behöfliga forrådet. Nästan hela det i England befintliga förrådet skulle om en eller två veckor hatva utskeppats ull Amerikas nordliga stater. Då nästan all den öfver hela verlden använda salpetern kommer från Oude, så hafva engelsmännen in re monopol öfver artikeln, och det var ett mycket godt infall af unionens myndigheter, att genast på stället viljajförse sig med allt, som de skulle behotva, äfven för den händelse, att kriget skulle räcka i åratal. Det var å vår sida en blott försigtighetsåtgärd, att göra om intet en sådan ,plan, och vi kunna ej tvifla derpå, att icke vår regering skall, under det hon håller sig noga inom folkrättens skrankor, äfven i andra saker draga försorg om, att rikets intressen icke lida. Äfven i Ryssland hafva underrättelserna om förvecklingen mellan England och Amerika väckt stor sensation. En brefskrifvare från Petersburg yttrar derom: Såsom bekant har vårt hof i en note till Washingtonskabinettet tillkännagifvit sina lifligaste sympatier för den amerikanska unionen och följer sedan dess med uppmärksåmt öga utvecklingen af förhållandena derstädes. Skulle England htligt tagas i anspråk, torde denna owständighet ej bli utan återverkan på Turkiet och icke utan inflytande på Rysslands och Frankrikes hållning med hänsyn till den orientaliska frågan. Den franska Moniteuren tiger alldeles med hela den amerikanska frågan; deremot yttrar den halfofficiela delen af franska pressen sig öppet. Sålunda förklarar sig Patrie algjordt for seöderns rätt avt skilja sig från Norden och säger, att då ew krig mellan England och Förenta Staterna nu enligt all sanuolikhet utbryter och Englands första steg blir sydförbundets erkännande, kan Fraukrike icke vilja, att ett steg af en sådan betydenhet, hvilket nödvändigt medför det slutliga stadtästandet af unionens delning, tages utan dess deltagande. Ett krig mellan England och Förenta Staterna skulle bli mycket långvarigt och icke kunna leda till annat än den amerikanska flottans förstörande. Medlet att törebygga ett så sorgligt resultat och ansenligt förkorta fientligheterna, om icke alldeles för