Göteborgsposten – 9 december 1861, sida 2

Från Utlandet. Den amerikanska tidningen New-York Herald meddelar följande skrifvelse från For Monroe, daterad d. 15 nov., hvari berättas on de fängslade sydkommissarierna Masons och SlidelPs ankomst till denna plate: Förenta Staternas ångfregatt San Jacinto, kapten Wilks ankom kl. !;1 eftermiddagen till härvarande redd, med rebellkommissarierna Mason och Slidell ombord. De hade d. 8 nov. utanför Bermuda tagits från engelske postångaren Trent. — — Kapten Wilks gick i land och hade ett långt samtal med general Wool. Han skall hafva förklarat sig ha handlat rätt, men tillika sagt: Rätt eller orätt, dessa personer ha måst fasttagas, och om han gjort orätt, kan det ej gå honom värre, än att han blir afskedad. När det blef bekant i land, att de båda herrarne befunno sig på redden, upptod en oerhörd rörelse. Enligt några skulle plats anvisas dem på Rip Raps (enligt sesenare underättelser befinna de sig dock i tort Warren). — Af detta bref skulle det tyckas som om kaptenen på San Jacinto handlat utan instruktion, likasom det äfvenledes nu skritves från Paris, att amerikanska konsuln derstädes i tidningarne meddelat en skrifvelse från general Scowu, hvari denne förklarar, att ban ej sagt det han bevistat någon kabinettskonselj i Washington, i hvilken befallning uttärdats om arresterande af kommissarierna på Trent. General Scott framhåller i sin skrifvelse nödvändigheten af godt förstånd mellan Förenta Staterna och England och uttalar sitt hopp om en fredlig lösmng at förvecklingen. Oaktadt detta finnas ganska slående skäl för antagandet att saken varit ofverlagd af amerikanska regeringen, likasom den på forhand befarats at engelska regeringen skola inträffa. Sålunda skrifver en korresp. från London till Augsb. Allg. Zeiuv: Den britiska regeringen blef mindre öfverraskad at denna händelse än allmänheten, ty redan tio dagar förut hade ministrarne erhål lit underrättelse om, att unionistiska kryssare ofverallt på kusten lågo på lur efter den vestindiske postbåten, ombord å hvilken de förmodade, att sydkommissarierna betunno sig. Man hade skäl att tro, det äfven James Adger, som inlupit i Southampton under förevänning att reparera och derefter gått ut derifrån, hade för alsigt, att anställa jagt på nämnde postbåt, för aut fånga den i Kanalen. Den briviska regeringen, som beslutat icke medgifva denna skymf, beordrade genast fregatten Phaeton att gå till sjös, för att observera James Adger och i nödfall skydda tnttnneunttikteetm—— KR