Göteborgsposten – 9 december 1861, sida 1

vi hafva ställningen mycket klar för oss. IL6tonore har blifvit bortförd af Rick, jag kan ej tvifl. derpå. Huru har denna skurk kunnat få reda på äfven de minsta tecken, som blifvit öfverens komna mellan oss och Bonchemins vänner ? Någon af dem har förrådt oss... men hvem det är, det är det vi sedan skola få reda på. För ögonblicket befinner sig Lonore enligt all sannolikhet i Bamboulås klur. Men hvarföre har Camparini uppdagat för markisen hemligheten med gossens tillvaro? Det döljer sig någon ny list derunider!... Camparinit upprepade JSacquet. Ah, om Tusenskön icke misstagit sig! Ivilken upptäckt! ... Men bevisen? . .. bevisen? Jaequet steg härvid häftigt upp och började gå af och an genom budoaren. Efter en stund satte han sig åter, grep portföljen, öppnade den och tog derur en bundt anteckningar, hvilka voro med vacker stil skrifna på det finaste papper. — Duet är rikigt! återtog han och slog på papperet. Han började derefter halfhögt läsa: — Jag undslipper Camparini, som dock har långa armar ... Jag skall bekämpa honom ansigte mot ansigte ... lar ej denne man skamlöst gäckats med mig? Har jag icke varit nära att tro mig vara hans egen sgon?... Sedan heter det längre bort, fortfor Jacquet och vände om några blad: Camparini är mycket stark; men