Göteborgsposten – 9 december 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. XXXIL Mandeltårtorna. Charles gick af och an med pannan sänkt i sin band och tycktes beherrskad af de allvar ligaste tankar. — Ab! mumlade han, Morgonstjernan och Skogsblomman skola vaka öfver honom!... Men denne man har rätt, återtog han efter en stunds tystnad och steg hastigt upp. Blanche skulle bli räddad !... Räddad! upprepade han. Jag skall få återse henne, jag... Charles stannade plötsligt. Hans ansigte, som ännu flammade af rörelsen, blef hastigt ytterligt blekt, anletsdragen förvredos och ett skri var nära att tränga fram mellan hans läppar. Han hade kommit att se ut i första salongen: det var då han stannade så hastigt. Han hade blifvit varse en karl, hvilken var klädd i likhet! med de öfriga gästerna, men hvars yttre hade någonting verkligen gripande. Denne man var Henri, vi) Forts, från N:o 149—155, 157—183, 185—286.