Göteborgsposten – 9 december 1861, sida 1

vad betyder det! vi skola bekämpa honom! ... Det samtal som jag hörde i Goursnou-skogen, vågra timmar före anfallet, återtog Jacquet, vexade8 säkerligen mellan Roquefort vch Bambouli... De talade om Camparini!... Men vem djefvulen är då denne man ? Chefen för de Röda Än rens sammansvärjning ! den forna markisinnan dHorbignys make! ss. Denne exmaris de Camparini har förr vittnat emot dHerbois och de Renneville ... Jag minns det fullkowlizt väl... Ab! om jag ändå hade i min ego den orna polisens auteckningar ... kanske skulle jag Jå kunna... Jacquet steg åter för andra gången upp och itertog sin promenad. Plötsligt stannade han; ans tankfulla ansigte upplystes af en snabb blixt, och ett triumferande uttryck afmålade sig detsanmma. — Guds död! utbrast han, jag tror, att jag nu ändtligen har reda på intrigens knut. Han lemnade härvid budoaren och gick med snabba steg bort till matsalen. Supten var då som aldra glädtigast, och medborgarinnan Tallien rjorde dervid ks bonneurs med sin vanliga grace. Damerna omkring bordet liknade en stor blomsterkorg. Kavaljererna kretsade bakom dem och sgnade dem den finaste uppmärksamhet. Jacquet kom fram till en fönsterfördjupning. Flere domestiker passerade förbi bonom med sina