Göteborgsposten – 9 december 1861, sida 1

Göteborg d. I December 1861. Skarpskyttekarens soiree å teatern i lördags alion var nära nog så talrikt besökt som salongen kunde medgitva. Endast på galleriet funnos platser oupptagna. Det är vid sådana ullfällen, som vär vackra teatersalong tager sig ståtligt ut; hvilket i lördags -: än mera var tallet genom den ovanliga anblicken af så många skarpskyttar, hvilka i sina på samma gång prydliga uch enkla uniiormer sutto blandade med sina anförvandter och familjer i den stora salongen, alltifrån taket ned will orkestern. Programmet för aftonen var väl valdt och omvexlande. Början gjordes med den bekanta overtyren till operan Zampa, hvarefter magister Medlund tramträdde och i en väl skrifven prolog visade skilnaden mellan forntidens mera obändiga kraft, då hvar och en var man vlott för Big och hvarje gårdsport egde sin pallisad, och nutiden, då hvarje folk värnar ig sjelft, men blott för att kunna än mera vjuta af fredens välsignelser; för hvilket änaamåls skull skarpskyttarne, egentligen fredens män, tagit krigarevapnet i hand och lärt sig att lyda appel som soldat samt de tör denna nödiga manövrer. Så ungetär var den varmt skrifua prologens innehåll. Direktör Lindstrand, skarpskyttekårens musik: direktor, föredrog nu med vanlig skicklighet och färdighet Wallaces fantasi tor pianoiorte ofver Paganinis hexdans. HErter dennas slut sjöng en ganska talrik sångarekör trenne nummer, deribland ätven den triska och klangtulla sängen Vikingarne af Frieberg. Etter en balf timmes entreakt följde nu det muntra, fast något burleska lustspelet fre för en af Bogh, hvilket spelades med ovanlig litlighet och under muntra skrattsalvor från publiken. Den angenåma aftonen afslutades med en at artisten G. Brusewitz med konstnärlig blick anordnad tableau vivant, i hvilken förgrunden upptogs af en bivuak af skarpskyttar, hvilka dels lågo glammande vid sina eldar, dels stodo på sina poster med spändt öra och vaksam blick. I en upphöjd bakgrund syntes nu i ett lörklaradt sken Engelbrekt, Sten Sture den yngre, Gustat Wasa, Gustaf II Adoif, Carl XII och Magnusj Stenbock, hvilka alla skådade med beskyddande hållning och blickar ned på den friska taflan af Sveriges fria månner, våpnade till försvar af Sveas kära jord. Främst bland de förklarade hjeltarne stod Gustaf Adolf, med hållning efter Fogelbergs staty, pekande på — Göteborgs frivilhga Skarpskyttekår. Sedan nu ridåen fallit, uppstämdes af de i salongen församlade Folksåugen, en hyllning ull H. M:t Konungen som i flere atseeuden visat sig gå det i bildningen varande nauvnalförsvaret till mötes.