Göteborgsposten – 4 december 1861, sida 2

annan hvälfd sal. Denna dörr, som syntes mycket väl, hade ej något hemlighetsfullt, då estraden icke fanns, men var nu nästan alldeles undandold af listverket och isynnerhet af presidentens stora länstol samt det framför honom stående bordet. Då karlen försvann iden lilla gången, syntes tvenne karlar, liggande på knä på marken, sysselsatta med att draga till sig tvenne menskliga kroppar, hvilka stredo emot under stort buller. Men det förskräckliga tumult som rådde inom församlingen, qväfde alldeles detta buller. — Har du dem, Georges? sade den som nyss hoppat ned i gången. — Jal svarade en af dem som lågo på knä vid estraden, men de skrika som galningar. Karlen lutade sig hastigt ned och grep med hvar sin handtag i dv båda mörbultade kropparne, hvilka ej voro några än de olyckliga vånnerna Gorain och Gervais. — Tyst! sade han och ruskade dem hårdt. I hafven båda del i en sammansvärjning och det kostar nacken. Vid dessa båda förfärliga ord tystnade plötsligt skriken på de båda borgarenas läppar, hvarefter karlen reste sig och straxt försvann genom den ofvannämnda dörren. Det försvinnande, eller kanske rättare trolleri, för hvilket Goran och Gervais varit ute, hade förssiggått så hastigt, att