Mcn han kunde ej sluta. De lyftades båd upp från marken och slungades ända fram till estraden. Hastigt utstötte Gorain ett qväfdt skri: han tyckte, att marken vacklade under hans fötter; han sträckte ut handen och grep med sin fingrar krampaktigt tag i Gervais kläder; men denne lydde samma känsla och gjorde en likadan rörelse .. . De tryckte sig intill hvarandra och försvunno båda på en gång under jorden, liksom om denna verkligen öppnat sig under deras fötter. De karlar, som knuffat fram dem, uppnådde då estraden. En af sekretcrarne, som sutto vid sidan af presidenten midtemot det ställe der Gorain och Gervais försvunnit, tillslöt venstra ögat och förde högra handen till sitt högra öga. En af karlarne klättrade nu upp på estraden och gick fram till sekreteraren. — Hvar är han? frågade denne lugnt. — Hos Tallien! svarade den andre. — Vi måste underrätta honom om att de båda foglarne äro fångade. — Jag skyndar dit. Karlen passerade bakom stolen och hoppade ned från estraden, på motsatta sidan mot den, å hvilken han kommit upp. Mellan estraden och väggen fanns ett tomrum, som bildade ett slags gång. Bakom presidentens stol fanns i muren en låg port, hvilken helt säkert förde till en