Göteborgsposten – 30 november 1861, sida 2

tänkt det han ej kunde ha varit på något annat ställe och vexlat, utan sjelf måste ha haft vexelpengarne. Detta gaf henne anledning att misstänka det Andersson, trots att han sagt sig inneha blott 15 skilling, likväl ännu kunde ha mycket mera penningar. Hon bad derföre en i sockerbageriet anställd tysk gesäll, vid namn Kluge, närmare undersöka Anderssons portemonnä, medan denne någon morgon ännu vore sofvande. Detta skedde, och se! Andersson innehade nu omkring 228 rdr, deruti ett pundstycke af guld inberäknadt, hvilket förmodligen var detsamma som först tramkallade fru Paalzows misstanka. Som man ansåg att Andersson ej möjligtvis skulle kunnat förskaffa sig så mycket penningar utan att bestjäla sin herre, isynnerhet som det sedermera blef bekant att Andersson äfven hade penningar till ej obetydligt belopp stående i sparbanken, och dessutom, som nämndt, depenserat mycket dels på kläder och dels under sitt storartade lefnadssätt, så beslöt hr Paalzow att söka återvinna åtminstone de penningar som A. kontant innehade. Detta tillgick på det sätt att hr Paalzow uppskickade ofvannämnde Kluge att bemäktiga sig och till Paalzow öfverlemna A:s kassa. Sådant skedde, och ehuru blott en dag förflutit sedan Kluge gjorde sin förra iuspektion i A:s kassa hade den ytterligare vuxit från 228: 50 till 233: 50. Andersson infann sig sedermera hos hr Paalzow och undrade hvart pengarna månde ha tagit vägen. Härpå svarade Paalzow (det är dennes framställning af saken vi för tillfället följa): Du har på oärligt vis bekommit dessa penningar. De äro mina; men om du återlemnar dem tillika med sparbanksboken, så vill jag ej göra sak af din förbrytelse. Andersson lofvade detta, men hördes sedan aldrig at, tö:rän han kom med ofvannämnde stämning. Alexander Andersson visade sig under hela rättegången mycket styf, äfven då hr P.tramdrog, hvad han genom senare efterspaningar fått veta, att Andersson på ej fullt ett år innehaft nära 1,000 rdr. — Allt detta hade han förtjent genom drickspengar, vexling och biljardspel, sade han, utom det att han af sin mor och bror fått något pengar, uppgående till omkring 130 rår. — Allmänna åklagaren fann sig dock ej belåten härmed, utan begärde, att efter hvad i målet blifvit uppdagadt, få taga saken om hand. — Vid senaste session i rådhusrätten hade nyssnämnde konditorsgesäll, Kluge, blifvit inkallad och denne tog på sin ed, att han minst fyra gånger sett Andersson tillegna sig och i sina fickor nedstoppa penningar. Vidare hördes upplysningsvis en konditor och en markör, hvilka båda förklarade att det högsta en uppassare på ett schweizeri äfven med sparsamhet årligen kan sammanlägga är 100 å 150 rdr. — Efter dessa upplysningar i saken begärde allmänna åklagaren att Andersson, som skäligen kunde misstänkas för att ha begått stöld från sin husbonde, måtte förklaras skyldig genast träda i häkte. Andersson deremot begärde med mycken kallblodighet fjorton dagars uppskof, tör att anskaffa vitinen. Rätten biföll Anderssons begäran, och blef således målet uppskjutet till den 11 nästk. December.