Göteborgsposten – 29 november 1861, sida 1

fälliga krig skulle hafva uttömt de allmänna hjelpkällorna, om det än icke funnits ett mera skamlöst och allmänt plundringssystem, än vi skulle trott vara möjligt i ett land, der känslan af rättvisa är så stark och misstänksamheten öfver oförtjent rikedom så djert som i Frankrike. Ett guldregn har nedfallit öfver kejsardömet och dess bundsförvandter. De ofantliga rikedomar, som offentliga personer hastigt och obegripligen hopsamlat, hafva förorsakat skandal och undran, tills skandalen blef stum och undran svag genom fenomenets täta återkommande, ja nästan allmänlighet. Det moderna Frankrike har lärt oss bättre förstå de sidor hos den romerske satirikern, i hvilka han synes anse en plötsligt förvärfvad enskild rikedom såsom ewvt brott mot allmänheten. De ståtliga boningarne, de lysande ekipagen, det ofantliga slöseriet at personer, hvilka före statskuppen voro kända for att vara fattiga, hafva varit i hvars mans mun. Hofvet har kostat nästan otroliga summor. Nya palatser hafva uppstått som genom ett wrollslag och den forna regimens lyx har vida öfverträftats. Slöseriet med allmänhetens penningar och den offentliga krediten har ej haft några gränser; penningarne hafva gått och krediten förstörts. Detta är hvad tio års kejserligt välde har gjort för Frankrike; må de, som skrika öfver det långsamma och besvärliga maskineriet inom inskränkta monarkier, se och lära. Fransmånnen voro trötta på pennans och talarestolens välde. De oönskade ordning, styrka och enighet; de längtade efter en framstående ställning inom BEuropa och efter landvinmng. De brydde sig ej om parlamentarisk styrelse och begränsad rosträtt. De önskade, att demokratien skulle herrska, och herrska i en enda mans person. De eftersträfvade militäriskt ötvervälde. Hvarhelst krig bröt ut ville de vara med; der intervention var möjlig, ville de företvaga den. Deras böner hatva hörts af en för lättrörd gudomlighet, och nu betinna de sig efter tio års sluti en ställning, hvilken Sydamerikas republiker skulle blygas för att tillstå. Hr Fould erbjuder dem ett läkemedel. Kejsaren är villig att lemna ifrän sig makten att skapa utomordentliga krediter. Detia är just en at de ytvwringar al sjelHörne kelse, som vanligen töregå, men ej länge otverlefva negocierandet at ett lån, Det synes 083 nästan säkert, att Frankrike måste taga sin wvillflykt till detta medel, och förutsatt att räntan blir hög nog, antaga vi alt det skall göra det med framgång. Dess ressurser äro verkligen omskränkta, kan det blott försäkrå sig om en regering, hvilken skall afhålla sig från plundring af det allmänna. Det är nästan den enda förbindelse, hvari Spanien står till sina beherrskare, och den har varit tillräcklig, att göra det lyckligt, under det Frankrike, rikt på talanger, med sin smak, sin industri och sina oändligt varierande produkter, är fattigt i skötet af naturens och civilisationens alla gåfvor. Vi kunna ej hysa mycket förtroende ull hr Foulds läkemedel. Kejsareu