Göteborgsposten – 27 november 1861, sida 2

hvarken sjelf varit i vedboden med ljus, ej heller hade hon sett någon annan vara der. Timmermannen G. Andersson bodde i Stefanus Larssons hus v.d Skolgatan. Hans hustru hade först vaknat och ropat till honom, att elden vore lös. Han bodde på nedra votten, rsidtemot bakväggen till Arvidssonsj vedbod. Då han kom ut på gården, brann det. ännu ej särdeles starkt, i midten af vedbodsväggen, och lågorna slogo blott ut genom springorna På bräderna. Mycket hastigt grep dock branden omkring sig, så att snart stod hela byggnaden i läger. I öfra delen af vedboden var en liten glugg, genom hvilken Andersson dock ej allt sedan förlidet år sett ljus. Då bodde der nämligen i en skrubb på vinden en sadelmakare. När Andersson kom ut på gården hördes ingen rörelse inne på Arvidssons gård. Af alla de tillhörigheter Andersson hade förvarade på vinden till sin bostad blef ingenting räddadt. Nattväktaren n:o 71 Nilsson: — Han posterade under senare delen af natten på skolgatan; hade kl. 1, 2 passerat Stefanus Larssons hus, men då ej märkt någon eld. När han kl. ?; 2 åter gick samma väg tillbaka hade han deremot sett det lysa inne på nämnde gård, dit han då ingick. Han mötte dervid tvenne karlar, som bergade en kista. Elden var i Arvidssonska vedboden och brann upp emot taket. Han gick derpå och väckte upp folket samt signalerade efter flera nattvakter. Han hade ej sett någon på gatan utom en från sin tjenstgöring återvändande nattvakt vid namn Olsson. Hustru Petronella Hansson bodde i stenhuset åt garden. Hon hade vaknat dervid att det lyste utanför. Sprang då ut, men såg ingen menniska och hade ej heller förut sett någon obehörig ute på gården Konstförvandten Aug. Andersson sade sig vid sjutiden jemte hustru, ett barn och en i samma rum boende madam ha gått till sängs. Vid haltåttatiden hade en i köket utanför hans rum boende gosse vid namn Edvard Olsson kommit hem och ätvenledes lagt sig. Fram på natten hade han blifvit väckt deraf, att nyssnämnda madam ropade på honom. Denna sade sig ha hört ett underligt buller och trott att Edvard Olsson gått i sömnen samt derföre väckt Andersson, hvilken genast skyndat ut och kännt rök i köket. Han hade då i blotta linnet, men med något kläder på armen skyndat nedför trappan. Elden hade han sett redan genom ett fönster på svalen som ledde till hans kök. Då han kommit ned hade han vid efterseende funnit det brinna i den del at vedbodbyggnaden, som låg närmast hr Bolms hus. Derefter hade han skyndat upp och väckt vicevärden, Lundegren, i hvars rum han sedermera påklädt sig. När han derefter kom ned, hade han funnit sin hustru i blotta linnet stående på gården. Hon hade bedt honom, att ur deras bostad rädda åtminstone en klädning och en underkjol. Men det var honom nu omöjligt att komma uppför trappan, ty denna var redan antänd. Han reste derföre upp en stege mot fönstret, och efter att med en sten ha inslagit fönsterluckorna, kom han in och lyckades rädda några få klädespersedlar. Han påstod med säkerhet, att elden ej kommit ut under trappen, der hans vedbod låg. På vinden ötver vedbodarne hängde kläder till torkning. Han hade ej varit nere med ljus i vedboden, icke heller på vinden. Ynglingen Edvard Olsson, såsom nämndt boende hos Aug. Andersson, sade sig ha kommit hem kl. !28. Han bäddade och lade sig genast. Hade ej haft några tändstickor. Vaknade dervid att han kände sig qväfvas af röken. Swörtade sig utför trappan, utan att i förskäckelsen rätt veta hvad han tog sig före. Sedan han kommit ned på gården ropade han för att väcka Andersson. Vet ej hvar elden utbrutit, vidare an att det troligen skewt i vedboden. Gick åter upp för att hemta sina kläder. Skomakaregesällen C. Börjesson bodde ät gatan. De båda vedbodarne närmast hr Bolms hus begagnades af honom, men ingen hade varit nere i dem, sedan det blilvit mörkt. Han hade der förvarad ungefär 4 famn ohuggen ved, af hvilken han brukade hugga i den gång som skiljde de olika vedbodarne åt. Börjesson vaknade vid att han hörde någon bulta på dörrarne. Hans tillhörigheter voro ej brandförsäkrade. Hustru Gustafva Pettersson: Hon bodde på nedra botten inåt gården. Hon och hennes man vaknade at eldskenet och bullret. Hon skyndade då ut på gården och såg en qvinna, förmodl. Aug. Anderssons hustru, stående der i blotta lionet. Sedermera gick hun in för att rädda sina tillhörigheter. Emellertid blef de håda makarnes rum ej värre skadadt, än att de ännu kunna bo der; och lida de mycket af den obli a väderleken till följetaf rummets mycket skadade skick. Gustafva Pettersson berättade dessutom att Aug. Anderssons bustru yttrat det hon ej visste om hon i förskräckelsen kommit i håg att stänga dörren etter sig, då hon skynwiade ut ur sin bostad. Dessutom hade samma hustru Andersson sagt att bon tyckte det hennes man bort märka elden då han vid elfvatiden på natten varit nere för att hugga ved åt henne, som för sin tvätt tidigt på morgonen behöfde sädan. Detta sin hustrus yttrande bestred dock Aug. Andersson mycket ifrigt.