Göteborgsposten – 26 november 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. -— Gud skulle icke stöta tillbaka de hjertan, som höja sig upp till bonom. Hoppas derföre, och framför allt upphör med att bekymra er om det öde, som väntar mig. Hvad kunna väl mina stundande olyckor bli i jemförelse med mina redan utståndna! Fröken de Niorres lutade sig öfver Rosa och kysste henne ömt på pannan. Henri bade upphört att skrifva. — Rosa har rätt, sade han och vände sig till Lonore; hoppas! Jag förlitar mig fullkomligt på Jacquet, och Jacquet har försäkrat mig, att våra olyckor nalkas sitt slut. Frukta tilldess ingenting för eder sjelf, ty jag skall ej lemna er ett enda ögonblick. — Stackars Blanche! mumlade Lonore. Hon föll dervid på knä på golfvet och drog Rosa med sig. — Låtom oss bedja för Blanche, mitt barn! sade hon med upprörd stämma. ) Forts. från N:o 149—155; 157—183, 185—275.