Göteborgsposten – 25 november 1861, sida 2

sta, eller att vilja tillgripa densamma, der ej ofvannämnde förhållanden såsom ett nödtvång föreskrifva den, tror jag ej sjelfve Bell eller Lancaster kunnat göra. Hr Lektorn har vidare förebrått mig, att jag ej uppgifvit andra och bättre methoder. Min uppgift för tillfället var ju endast att yttra mig öfver Lr Lektorns förslag om inrättandet af en ny vexelunderYisningsskola härstädes. — Och när jag förkastade :etta, var ju gifvet, att jag ansåg den method, som följes i våra öfriga skolor vara bättre om ock ej ben dästa. En motsagelse sökes vidare uti mina yttrandeu om vexelundervisnings-methoden och om härvarande vexelundervisningsskola på arbetshusct. Se här hvad jag sagt! Jag önskar blott ullägga, att jag med de gjorda an:..ärkningarna ej atsett nagot klanuder mot den hirvarande vexelundervisningsskolan, som i nånga hänseenden kan mäta sig med våra öfriga skolor. Dervid måste dock ihågkommas, att den förra är så god som den möjligtvis kan blifva, tack vare dess utmärkte lärares nit och skicklighet, men de sednare kunna i väsendtlig mån utbildas och förbättras. Jag skulle visserligen här kunna uppgifva i hvilka hänseenden jag anser arbetshusets skola kunna mäta sig med våra öfriga skolor, men detta skulle endast gifva anledning till nya stridigheter, hvilka jag helst vill undvika. Af dylik halt äro br lektorns öfriga uppgifter och påståenden. kn sak, som ej angår ensamt mig utan hela Styrelsen, är den insinunation, hvilken ligger i följande yttrande: som det mera sällan torde inträffa, att flertalet af barnen komma att ntgöras afsådana, på hvilka andra skolmethoder törgäfves pröfvat sina kraiter, och gång efter annan, när de väl hunnit komma in i arbetstakten och börjat med fart gå framåt, tagas derifrån och uppflyttas, för att i eu flickskola glömma hvad de lärt eller i en högre goss-skola gej en skicklig lärare tillfälle att riktigt lysa med sin förmåga. Detta är icke, så vidt jag känner, öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Fullkomligt o iktig är ock den uppgiften, att pluralitetens likgiltighet gjorde, att man icke ansåg tjenligt att genom förslagets (hr l.ektorns) antagande ur Styrelsen utdrifva dess mest nitiske och tramför andra verksamme ledamot. Af enahanda art är det påståendet, att jag tillskrifvit br Lektorn ett yttrande, som han ej hatt. I detta hänseende vädjar jag endast till Styrelsens öfrige närvarande medlemmar. Besynnerligt är det ock, att hr Lektorn, efter uppläsandet at mitt anförande, ej sökte visa, att jag anfört yttranden, som ban ej haft, eller ock att jag oriktigt uppfattat desamma. Att jag upptog till besvarande en exda af de många, enligt mitt förmenande, oriktiga åsigter, som under ett temligen långt töredrag uttalades, och hvilka jag ej vid tillfället antecknade, torde ej kunna läggas mig till last, häldst jag ock dermed ej atsäg något som kunde vara särande. Hade jag velat t1å hugg på hr Lektorn, så hade jag sannerligen bandlat annorlunda. Dessa äro de verkliga sakförhållanden, jag ansett mig böra, till svar ä hr lektor Blomstrands artikel mot mig, öfverlemna till hvars och ens eget bedömande, och förklarar härmed, att jag ej ämnar nlåta mig i något vidare svaromål i detta ämne, enär jag ej älskar en strid, som tyckes ha till syfte något helt annat än upplysning i sak. C. J. Meijerberg.