Göteborgsposten – 22 november 1861, sida 1

XIX. Mahuretes förtroenden. — Stopp och belägg! sade Maucot, se de är en verklig sjöman! Vi skola göra bekantskar med hans kabyss; han tycks också ha proviant ombord som duger. — Och denna odalisk, som han har vid bredsidan om sig! utbrast la Rochelle; hon är mera aftacklad till riggen än en negrinna i Puerto-Espanna. De tre vännerna, som ej kunde nog tala om sitt lyckliga möte, skröto i kapp på sitt pittoreska språk öfver romarinnans behag och sprättens älskvärdhet. Under det Camparini talade med matroserna, hade en grupp nyfikna samlats omkring dem och folkhopen, hvars leder blefvo allt tätare, bildade liksom en mur mellan matroserna och södra gallerporten. Då Camparini aflägsnade sig, smögo tvenne män, den ene klädd som soldat, den andre som tiggare, sig in i folkhopen. Soldaten bar ett par stora mustacher, hvilka betäckte hela nedre delen af ansigtet, och han hade på pannan ett ärr, hvilket sträckte sig ända ned på kinden och alldeles vanställde ansigtet. Det fanns på denna tid så många krig, att åsynen af en sårad soldat ej var något ovanligt. Tiggaren, hvars