Veckokrönika. Plötsligt befinna vi oss midt upp i vintern. En höst utan nederbörd, en höst, som man kunnat anse för en sommar, har på en gång blifvit efterträdd af en riktig julvinter med sina drifvor, sin nordliga kalla vind och sin rimfrost. Sådant kan man dock kalla tur för norden, som städse gläder sig att få helsa den verkliga vintern välkommen; — hösten med sin nederbörd och dimma behagar nordbon föga. Lika glädjande som vinterns ankomst va-. rit — med undantag för fattigman, som i dessa dyra vedtider nog torde tå arbeta for att hafva varmt i sin stuga —lika sorgligt bar det varit att erfara det äfven med vinterns tid eldsvådornas är kommen. Vid 2tiden i går natt väcktes neml. stadens innevånare af de sedvanliga larmsignalerna, skott, klämtning, ridande husarer och öronfördert-! ASS MMM ff Te