Göteborgsposten – 15 november 1861, sida 1

tills man slutligen måste föreställa sig, såson det heter i ordspråket, nu är det ute mer Ove Gädda! Man blir dock ånyo påmint om sakens rätta ställning genom den bestäm da uppgiften att Vexelundervisningsskolan pi Arbetshuset verkligen är en god skola, som många hänseenden kan mäta sig med andra här varande, på hvilka så stor möda och omsorg blit vit nedlagda. Förtjensten skall likväl uteslu tande vara lärarens, som måtte vara någo alldeles utomordentligt, då skolan är så goc den möjhgtvis kan blitva — och detta trots af hr M:s uppgift, att methoden skulle betaga skolans iedare all makt att inverk: på barnen (d. v..s. skolan) och göra honon till arbetsfogde i st. f. lärare! Motsägelserna äro uppenbara; och resul tatet är lätt draget at den som känner: oci är van att använda de gamla logiska grund: reglorna ab esse ad posse valet consequentia och a posse ad esse non valet consequentia (hvad som verkligen finnes är ock möjligt men hvad som är möjligt, är derföre icke nödvändigt eller eus verkligt). Har Vexel. undervispingsmethoden uträttat något stort något godt; finnes der en enda god skola a det slaget; så måste andra skolor, den lika kunna inrättas, samt nu och framdeles ut rätta detsamma som fordom. Deremot kan man bevisa, huru vidlyftigt som häldst, av olägenheter kunna uppstå, man må framdraga exempel efter exempel på dåliga skolor, på felaktiga tillämpningar af methoden, utan act derföre ringaste skäl finnes att påstå eller befara, i strid mot erfarenhetens vittnesbörd, att felen icke kunna undgås; så att en vexelundervisnings-skola icke skulle kunna blifva verkligen god, och så till vida bättre än skolan på Arbetshuset, som det mera sällan torde inträffa, att flertalet af barnen kommer att ut: göras af sådana, på hvilka andra skolmethoder förgäfves prötvat sina krafter, och gång efter annan, när de väl hunnit komma in i arbetstakten och börjat med fart gå framåt, tagas derifrån och uppflyvas, för att i en flickskola glömma hvad de lärt eller i en högre gossskola ge en skicklig lärare tillfälle att riktigt lysa med sin förmåga. Jag har hvarken tid eller lust att ingå i en noggrannare pröfning af hr Meijerbergs anmärkningar mot vexelundervisningsmethoden, hans farhågor och betänkligheter; men jag vet att alla, som genom egen erfarenhet eller fördomsfritt studium i grund känna denna method, skola med mig intyga, att de anförda olägenbeterna samt och synnerligen kunna undgås och aldrig förefunnits i någon skola der vexelundervisningen blifvit riktigt tillämpad. Det af mig väckta förslaget, om inrätLande af ännu en vexelundervisnings-skola den andra) i förstaden Haga, der både lokal och lärare redan finnas, har at H,. T. blitvit stämpladt såsom ett återgångssteg. Detta får stå för tidningens räkmug likasom dess tal om den öfriga Styrelsens , nästan enhälliga notstånd. Jag för min del tror att man innen