Göteborgsposten – 13 november 1861, sida 2

männens blickar mötte nu hvarandra med uttryck af den största bestörtning. De räckte hvarandra nu, utan att yttra ett ord, sina papper, vexlade om dem och började åter läsningen. Mahurec stod alltjemt lutad öfver markisens axel. Alltsom deras blickar genomögnade papperen, hvilka de gnuggade mellan fingrarne, reflekterade de trenne läsandes ansigten bvad som förtegick inom dem. Henri och Charles hade blifvit likbleka, Mahurec var karmosinröd. De båda unga männens blickar blefvo mörkare och sorgsnare, sjögastens ögon gnistrade och en glädjeblixt bröt i hvarje ögonblick fram ur hans ögonsten. — Store Gud! sade Charles och lät handen sjunka, hvari ban höll papperet, att menniskor kunna uttänka sådana vidunderligheter. Arma Frankrike! arma Frankrikel — Två hundra tusen hufvuden! sade Henri. — Hvilken fasa! hvad skola vi göra? — Omsorgsfullt bevara dessa ägg och papper. Denna helvetiska komplott är ej mera att frukta, eftersom Jacquet och Fouch redan upptäckt den. — Hvarföre iemnade Jacquet oss då dessa ägg?