Göteborgsposten – 13 november 1861, sida 2

våra namn? utbrast Charles, skulle vi då medföra denna i hemgift åt dem? Henri darrade och sänkte hufvudet. Efter att ha lemnat Lombardgatan, vek Mahurec hastigt in på kajerna och passerade första delen af Pont Neuf med kosan åt sjelfve Cite (staden). De mest olika uttryck efterföljde hvarandra i matrosens rörliga ansigte. — De röda äggen .. . jakobinerna . .. hela kodiljen ! mumlade han. Ah, om jag ändå vetat detta i dag morse . . . Guds död! . . . jag tror jag är i spåren! Akta dig skurk för en korsar med sitt goda väderkorn! . . . Hissa alla segel, Mahurec, och styr med säkert öga och god utkik in bland helvetets alla bränningar. Matrosen hade passerat Palais de Justice och kom in i den myriad af trånga, mörka, gyttjiga och branta gator samt gränder, som då utgjorde hjertat af Paris gamla Cit men nu försvunnit. — Varsko! munmlade sjögasten, i det han stannade och såg sig omkring. Nu gäller det att icke komma i galet streck ! Tvenne gator lågo framför honom, en till höger och en till venster. — Babord eller styrbord? fortfor han eftersinnande . . . Jo vänta, babord!