Göteborgsposten – 12 november 1861, sida 1

ena korgen till den andra samt grep utan a säga ett ord än den ena och än den andi varan och stack den i en påse, som en met följande lekmannabroder bar på sin rygi Derpå vandrade han till butikdörrarne san ropade ,,San Francesco och ut kom, på a flesta ställen en villig bidragare, som kysst den heliges bild och tog några nypor af mur kens erba santa samt betalade honom dels pengar dels i natura; på andra ställen åte erlades uppbörden med motvilja och den gi vande begärde att få vexla ewt småmynt. -Straxt efter skördetiden är det dessa munkai riktiga festtid. ,,Jag bar sett, berättade mi nyligen syndikern för en liten by, ,utskic kade från mer än 27 kloster, som under der na höst besökt denna ort. De hafva besök hvarje hydda och hafva, under det bonde med sitt hårda arbete knappt kan hålla krop pen vid lif, i San Francescos namn borttagi från dess inbyggare spanmål, bönor o. s. x ja till och med silkescoconer, med ett or allt som blott stod att få. På detta sätt upp taga de af befolkningen hvarje höst en be skattning, som skulle åstadkomma en revolu tion, om den pålades af regeringen, och så lunda samlas för underhållande af lättja sam förstörandet af sjelfaktning och oberoend: tusental af dukater, hvilka aldrig skulle få tillsamman för att lära en djuriskt okunnig befolkning att läsa. Det är derföre ett stort och djerft steg som den italienska regeringen har tagit och af hvilket man kan hoppas mycket godt fö samhället. Det innebär dessutom ett bevis pi att regeringen ärnar göra allt hvad i des förmåga står för utvecklandet af industrien Klostrens upphäfvande fordrar nemligen at nya sysselsättningar öppnas för den del a befolkningen, som årligen kastat sig in pi klosterlifvet, och ingen regering som med et enda penndrag tillsluter en så talrikt om fattad bana som denna och kastar stora mas: sor af kommande generationer på samhället skulle kunna tänka på att ega bestånd i sex månader utan att anstränga hvarje nerv föl att väcka landets alla resurser. Hvad åtei de nuvarande medlemmarne af munkordnarne beträffar, så hafve de alla erhållit sig anvisade pensioner, som äro motsvarande deras behof så att dem icke vederfares någon orättvisa,