Göteborgsposten – 12 november 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Charles hade kastat sig i en stol och lutat hufvudet mot sina händer. Henri stod vid fönstret och tycktes vara ett rof för de smärtsammaste betraktelser. En djup tystnad rådde omkring dem. Mahurec stod alltjemt qvar på sin plats och tummade sin yllehufva, med det lifligaste uttryck af orolig rörelse lägradt i sitt ansigte. Hans små ögon flyttades från Charles till Henri, betraktade noga rummet, liksom för att öfvertyga sig om att dörren var låst, och fäste derefter sina uttrycksfulla blickar åter på de båda unga männen. Mahurec ömsom rodnade och bleknade, som om de mäktigaste, mest stridiga tankar efter hvarandra uppfyllt hans hjerna. Tvenne gånger gjorde den gamle sjögasten en rörelse, liksom för att närma sig dem, två gånger öppnades bans läppar, som om han velat tala, men han hejdade sig och slöt sin mun, utan att yttra ett ord. ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—263.