Göteborgsposten – 9 november 1861, sida 1

— Det är således afgjordt? — Nära nog! — Det är ej skämt? — Visst icke. — Men... men... men!... ni vet ju, att er general Bonaparte ej eger mer än sin värja, och knappast den! — Hvad är det? inföll medborgarinnan Tallien och vände sig om, ty Raguideau hade höjt rösten. — Ingenting! svarade medborgarinnan Beauharnais och vände tillbaka till tin ledsagerska. Har ni slutat er beställning ? — Ja. M:me Tallien vände sig derefter till Rosa, tilläggande : -— I afton kl. 7 hemma hos mig; glöm ingenting! — Var lugn, medborgarinna, svarade Rosa. De båda förtjusande qvinnorna vinkade vänligt åt flickan och lemnade derefter boden. — Vi böra tänka på den lilla, sade medborgarinnan Beauharnais åter; hon är intressant. Då hon derefter blef varse Raguideau, som stod vid den öppna vagnsdörren med hatten i hand, tillade hon: — Stig upp, bästa notarie, så vill jag öfver