Göteborgsposten – 9 november 1861, sida 1

ER KRREE————ER RR ——— —————————————————LL skarlakansfeber, alltmera spridt sig och nästan klappat på hvarje dörr. Lyckligtvis har sjukdomen, trots sin ovanligt stora utbredning (omkring 3000 personer, äldre och yngre, anses vara eller hafva varit angripna af densamma) varit af en jemförelsevis mild karakter, så att dödsprocenten ej varit så stor. Att många hårda slag dock drabbat familjerna är naturligt; kyrkoklockorna hafva oftare än vanligt åmint om dödens oundvikliga ingripande i lifvets förhållanden, och den nya kyrkogården har fått öppna sin vida famn för mer än en förhoppning, som der för detta lifvet jordats. Dodens gårdar derute börja blifva alltmera befolkade af tysta gäster, som funnit hvilan, och i samma mån af efterlefvande anhöriga, hvilka en stund vilja minnesgodt dröja vid den torfva, som under sig gömmer den bortgångne älsklingens stoft. För promenad till Nya kyrkogården är nu äfven på bästa sätt sörjdt för fotvandrare, i det Stampgatans trottoir blifvit utsträckt ända förbi Redbergslid och till den punkt vid Danska vägens början, der ingångsporten till kyrkogården skall uppresas. Anda från Fattighuset och ditut kan man nu mera oafbrutet promenera på den af stenhallar bildade gångstigen, hvilken är torrare än trottoirerna å stadens gator.. På tal om nya kyrkogården bör man icke förgäta nämna, att det nya grafkapellet derstädes nu till sitt yttre är i det närmaste färdigt. Det i korsform och en ren stil uppförda kapellet gör ett allvarligt och högtidligt intryck på åskådaren, och byggnaden skall, när den blir färdig, blilva för platsen en sann prydnad, hvilken genast vid första åsynen kommer att angifva sin bestämmelse, en egenskap, som ej tillkommer hvarje dylikt arbete. I morgon afton vid Natursängarnes konsert upplåtes för sista gången den äldre teatern i sin nuvarande form för allmänheten. Redan för flera dagar sedan har man nedunder i källrarne börjat rifningsarbetet, för att till andra ändamål använda det gamla thaliatemplet. Efter hvad det säges kommer nuvarande salongen att förvandlas till en större sal för publika nöjen, såsom konserter, baler, sammankomster, litterära föredrag o. s. v., eller just en sådan salong, hvaraf man nu är i det högsta behof sedan hr Blom låtit sin sal nedsjunka till tummelplats för baler, hvilka ej ens kunna bevistas af en bättre piga. Man uppgifver äfven, att sällskapet P. B. ämnar till den nya salongen flytta sin ordenslokal sedan den hittills i Frimuraresamhällets hus begagnade ansetts otillräcklig för det starkt tillväxande sällskapet. — Det öfriga af byggnaden lär komma att användas till magasiner, kontorslägenheter och troligtvis äfven en restaurationsvåning. Under det natursångarne från scenen låta böra sina friska och anslående sånger, söker en utländsk konstnär att i äldre teaterns kaf ådraga sig benägen hågkomst för sina musikaliska prestationer. Kastar man ögat dit mötes man af den bedröfliga och sorgliga anblicken utaf tvenne barn om 6 å 8 år, hvilka i en sky af cigarrök och under toddyklang utföra duetter med samma lust och liflighet, som dresserade djur utföra sina konster. Om man icke gillar det nu så allmänna musicerandet af utländska dagdrifvare å förAF