Göteborgsposten – 8 november 1861, sida 2

— Jag vet, hr Råguideau, att ni länge varit min notarie och att jag hyser förtroende till er. Kortligen, jag tror på er tillgifvenhet. — Huru kommer det sig då, att ni icke vändt er till mig? — Hvarom ? — Det vet ni väl. — Ert äktenskap, vet jag. — Ah! utbrast medborgarinnan Beauharnais med en lätt rodnad. — Det är således afgjordt ? — Nej, ännvu ingenting. — Himlen vare lofvad! inföll den tjocke hedersmannen och utstötte en djup suck. —Harföre då? — Mvedborgarinna! ännu en gång, ni känner min tillgifvenhet; ni vet, huru mycket besvär jag haft, för att kunna få bort den scqvester, som man lagt på edra gods... — Ja visst. — Medborgarinna, ni har i denna stund ograverade 25,000 livres i ränta. -— Än sedan ? — Huru? förstår ni icke? Men i eder lyckliga ställning kan ni endast gifta er med en, som är er värdig. ) — Nåväl, min bästa notarie?