— Och parisiska kanske? — Ja, medborgarinna. — Men ni har då rest? — Jag har varit ända bort i kolonierna... — Hvilka ? — Antillerna. — Antillerna! upprepade medborgarinnan Beauharnais lifligt; det är ju mitt fosterland! Jag är kreolska. På hvilken ö i Antillerna var ni? — På Guadeloupe, medborgarinna. — Ah, min Gud, men kriget rasade ju på Guadeloupe! — Jag kom dit med Victor Hugues eskader. — Med eskadern! utropade medborgarinnan Tallien ; och hvad skulle ni med soldaterna? — Jag följde med en person, som intresserade sig för mig och var för mig min andra mor. — Och hvarföre reste bon till Guadeloupe med victor Hugues? Rosa tvekade ett ögonblick. — Förlåt mig, medborgarinna, sade hon derefter med lätt förvirring, jag kan ej svara er. Det gäller en familjhemlighet, som icke är min mera än denna familj är min. De båda qvinnorna vexlade ånyo en blick med hvarandra.