Göteborgsposten – 5 november 1861, sida 1

ned det tömda glaset, har ni varit bland vildarne ? — Ja, min vän, och jag har tillochmed superat med de mest förnäma menniskor som finnas, svarade Gervais, i det han med en vigtig mine vaggade af och an på stolen; ty Gervais hade sedan sin hemkomst i sin egen tanka vuxit så mycket, att han ej längre kunde betrakta sina gamla vänner annorlunda än som blott innevånare af Lillepyttarnes land. — Och huru äro vildarne klädda? frågade ett ungt fruntimmer, som satt till venster om Gorain, — De äro litet, mycket litet klädda, kära fru. — Hr Gervais! sade medborgarinnan Gervais med en sträng ton. — Min vän, jag måste väl vara sanningsenlig i mina berättelser . .. Men, fortfor Gervais och bytte om ton, mina goda vänner, j öfverhopen mig med frågor och hindren mig sålunda från att i min ordning tala. Betänken då, att jag behöfver upplysningar, jag som varit borta i hela tvenne åren och ej haft tid ännu, att se mig omkring i Paris. Mitt Paris! upprepade Gervais, mitt stackars Paris! Hvad jag har tankt på denna stad. Föreställen er blott, det jag hört så mycket talas om revolution, att jag befarade Paris ej längre skulle finnas qvar på sin