Göteborgsposten – 4 november 1861, sida 2

Från Utlandet. Ö Franska truppernas inmarsch i Schweiz öfver gränsen måste mer än något annat för närvarande sysselsätta uppmärksamheten. Oberåknadt det i sig sjelft nesliga uti en stor och mäktig stats våldstrakasserier mot en mindre, är denna omständighet äfven i andra afseenden af tul natur och kastar ett nytt ljus öfver den ärelystnad, som nu utgör mom. 1 i den franska politiken. Dennas inneboende grundprincip är egennyttans och egoismens, vaktadt de granna uttalanden öfver hvad mycket Frankrike gjort under sin nuvarande herrskare för frihetens och nationaliteternas sak, hvilka alltsom oftast låta höra sig från såväl Frankrikes beherrskare sjelf som hans trogna organer. Det heter visserligen, att den del af Schweiz, hvarom man under många år haft tvistigheter, är för Frankrike af så stor strategisk vigt, att det måste ha den; men det finnes något som är af ännu större vigt, och det är den aktning man är skyldig ett fritt folks sjeltständighet, som ej gör en mask för nära, utan i sin egen fria utveckling ser sin största fördel. Måhända kan allt låta reducera sig till en ny kompromiss, men det finnes äfven lika stor möjlighet för handen, att dessa tvistefrågor skola ofvergå till utbrottet af ett öppet krig. Man må väl dock med fog kunna antaga, att Napoleon ej skall låta det gå ända derhän, ty han bör veta af historiens erfarenhet, att hvad en ärelysten furste än vinner på att söka undertrycka ett sjelfständigt folk, lagrar skär han dock icke. — Anledningen till och förloppet af denna senaste händelse är i korthet följande: Den 20:de oktober på aftonen gingo tvenne fransmän på gatan i Genåve och promenerade under samtal om tillståndet i staden, hvarvid de båda voro ense om, att det verkligen var savnt, att personer blifvit lönmördade derstädes för ett pris af 5 francs. En Geneverbo vid namn Favre, som hörde detta samtal, gick då bort till fransmännen och förklarade deras ord vara lögn och förtal. Nu börjades en ordvexling, hvilken slutade dermed, att den ene fransmannen, som var beväpnad med en käpp, hvari fanns en värja, begagnade sig af detta vapen och dödade Favre med utt ränna värjan genom bröstet på honom. Hans lik blet funnet i stadsgrafven. Till följe af oro