Göteborgsposten – 4 november 1861, sida 1

ligen på ögats form, tyeljest är det fullt af eld och dess blick snabb och forskande. MClellands öga ar klart; man kan skåda djupt in uti det, men man känner, att det äfven blickar djupt in i ens eget. Beauregard har i sitt sätt något som tyckes säga: Stör mig icke; jag tänker på militäriska kombinationer! MClellan tyckes aldrig vara sysselsatt; men man känner att man ej bör upptaga hans tid förmycket, ehuru det är tåfängt att i hvad han säger eller gör söka finna en förklaring på denna känsla. Beuregard är mera fin, hstg och slipad; MClellan är mera omfattande lärd och mera öppen för inwyck. Beauregard är helt och hållet soldat; MClellan kommer kanhända att visa sig som en stor general. Den förre fäster blott atseende på militäriska och strategiska konseqvenser, han toraktar allmänhetens opinion och manitestationer; den senare respekterar just dessa saker och blickar hän till säväl poutiska som militäriska resultater, då han ger nägra order. De aro båda, med afseende på sin närvarande ställning, barn af slumpen. Det återstår att finna om nägondera af dem kan styra händelsernas lopp, och om det ettdera hos aruileristen eller.hos kavalleristen ur de forna förenta staternas arme finnes mnågra egenskaper som skola förvara deras namn åt etververiden.