Göteborgsposten – 2 november 1861, sida 2

anarki jag önskar. Jag vill se guillotinen åter resas och revolutionsdomstolen återtaga sin verksamhet. Jag vet nog, att du måhända är af annan tanka, men hvad betyder det! Din egen fördel bör drifva dig att handla, ty du var dock en vän till Robespierre förr, fastän du hjelpte till att störta honom. Du har bakom dig ditt uppdrag i Nievre, och Geoffroy skrifver tydligt hela ditt namn, i sin pamflett med titeln: Robespierres svans. Du skall omkomma liksom de andra. Vänta derföre icke, tills jakobinerna blifva vanmäktiga. Du har ett namn, som ännu eger ett visst inflytande öfver dem, begagnn dig deraf och gå framåt! En stunds tystnad följde på dessa ord. — En insurrektion är således i ordning? frågade den ene. — Pardieu! Det behöfs nu ej mera än att befalla. Jakobinerna begära endast att få handla. De äro rasande öfver att de blifvit anklagade Nöden är äfven oss till ofantlig nytta. Vi ha denna vecka låtit plundra trenne transporter aj födoämnen. Vi säga på landet, att Konventet låter hopa säden i magasinerna, att det vill ut: bungra folket och vi afhålla sålunda jordegarne från att skicka sin säd till Paris. Man har lofvat jakobinerna, att de skola åter erhålla sin forna sold af tre francs om dagen och att de endast skola behöfva skrika som förut. Kortli