Göteborgsposten – 2 november 1861, sida 2

lande, ty det mörker, som omgaf dem, tillät dem ej ens att se hvarandra, fastän de sutto nära intill hvarann. De båda männen talade med stor häftighet såsom sagt, och man kunde dock märka, det hvar och en utaf dem var nog herre öfver sig sjelf, att icke förändra tonfallet i sin röst. I de frågor och svar, som de snabbt utbytte med hvarandra, blef intet namn uttaladt. — Pardieu! sade en af dem ifrigt, vi måste förstå hvarann! Hafva vi ej samma intressen? Hvad vill väl jag? Hindra Thermidorerna från att triumfera, icke derföre att de äro Thermidorer och att de störtat Robespierre! . .. Det är mig likgiltigt! Robespierre började bli besvärlig. Jag tror, fan ta migl han tänkte roa sig med att upprätta ordningen. Hvad jag vill är anarki och oreda! Det är tydligt! Hvad tänker du derom ? — Jag tänker, svarade den andra rösten, att Thermidorerna äro mäktiga! — Då afstår du från striden . . — Men fäderneslandet . . . —Lemna mig i fred för ditt fädernesland Det ordet kan vara bra att begagna i klubbarne och Konventet! Men mitt fädernesland är mir fördel! Dessutom, om den nuvarande regimer förlänges, står min fördel på spel. Jakobinern: äro på vippen att bli alldeles utrotade och då äro likväl de enda som kunna återuppväcka der